Det fick sätta punkt för vårt hundår för denna gång. Trevligt med många som anslöt, några nya ansikten. Allvar och jag var tidiga och som resultat fick han leka med sin älskade plingboll-i-snöre på åkern en stund. Lite gruff bland vissa hundar, men inget allvarligare än att det gick att bryta genom ökat avstånd. En del höll sig vid grillen och snackade, andra var mer inriktade på att utnyttja tillfället för träning. Allvar och jag gick en liten sväng med I och corgisarna samt X och Kenzo (X = namndemensen vägrar ge med sig), men nån träning blev det inte att tala om för vår del.
2 Comments
Det här med att sammanfatta ett helt år lite kort i text och bild är skitsvårt, och när man inte ens minns hälften själv så blir det ju knappast lättare. Men jag har i alla fall försökt, och det är väl ungefär såhär vårt oerhört stillsamma 2012 sett ut. Jag mår nästan dåligt över hur stillsamt det varit, men det finns anledning - även om jag inte berättar allt. Förhoppningen är ett betydligt mer aktivt kommande år. Mer skoj och äventyr. Mer positiv energi, fler skratt och mer kursdeltagande. Men här har ni det, lite allmänt höftat - som vanligt. Vårt år, 2012 (trots ett par dygn kvar). Håll till godo.
I julklapp av sin mormor och morfar fick snorvalpen "Svenska barnvisor"-boken av Tina Ahlin. En bok där man väljer låt, trycker på en knapp och så spelar melodin så att mamman eller pappan också kan sjunga med med sin kråksång utan att det blir helt åt helskotta fel. Och vad hittade vi i denna bok tror ni?
Japp, idag var det idel glada miner under uppletandet. Som det brukar i och för sig, men jag har nog aldrig sett Allvar så fokuserad, faktiskt. Inte bara spring-spring-spring utan faktiskt nosen i backen och stanna upp och ta vind några gånger också. Har polletten börjat trilla ner, eller var det en engångsföreteelse? Det lär visa sig ju mer det lider. Men det var i alla fall fantastiskt roligt att se honom jobba idag.
Jag lyckades hålla nyfikenheten stången ända tills julaftons kväll. Det är en bedrift ska ni veta. Och när jag halade upp den lille filuren blev jag så himla glad. En sån har jag velat ha länge! Så på direkten fann han (?) sin plats vid keddyn, just nu vid grangirlangen, men ska senare flytta upp en våning till annan plastgrönska. Vakta huset ifrån ondo, som de ju sägs göra. Tack snälla, fina I!
Lydnad stod på schemat ikväll, så lydnad blev det. Massa position i fritt följ, detaljduttande som Allvar tycker är så kul (och jag kräks lite över), i fjärren håller vi på att få in handsignaler och ställandet blev lite avdammat. Kändes trögt för egen del, men tjohej vad vaken och "på" råttan var! Och det piggnar man ju till lite av själv. Det pangade till var gång vid liggkommandot, ställandet var hyfsat rent (nåt extrasteg togs och belöning uteblev vilket fick råttan att förvandlas till ett stort frågetecken), fotpositionen ser bra ut - från min vinkel.
Som så trevligt mailade för att påpeka att jag hela tiden stavar fel och har mig. Detta är dock inget som gått mig förbi, och jag kan meddela att det i utkasten inte alls saknas bokstäver i orden eller så. Det är nånting som händer när det publiceras. Varför vet jag ej och orkar inte forska i det heller. Däremot vet jag att det lätt kan bli slarvigt när jag sitter vid laptopen då tangentbordet där är slitet, men detta rättas så snart jag ser det. Jag tackar för alla de trevliga svordomarna och smeknamnen som värmde mitt ack så kalla inre och skänkte ett leende till mina läppar. Härligt att man kan påverka någon genom att bara vara 99% perfekt. God jul på dig.
Sambon smygfotade vår superhemliga taktik, så istället för att han skvallrar kan jag lika gärna erkänna. Det är såhär det ser ut. Varje kväll. Man kan ju tro att det är tungt och jobbigt, men ähh. Han är ju fjäderlätt, råttan. Sover lika djupt som heffamatten gör han också. Så nu vet ni vår taktik. "Vila oss i form" är faktiskt ingen överdrift här hemma.
En riktig myspromenad med inslag av vilt blev det idag. Många deltagare? Näe. Men det kan man nog inte heller räkna med dagen innan julafton och alla är upptagna på sitt håll. Det blev I och Viggo, I och Taitu, Goofy och Lisa och så jag och råttan. I och Viggo hade dessutom med sig barnbarnen J och J som glatt fick hålla Goofys och Lisas koppel. Inslagen av vilt vi fick var ett rådjur som stod och kikade mitt på vägen längre fram, samt två stora älgar som spatserade över vägen efter ytterligare en stunds promenad. Tyvärr var jag den enda som såg vildsvinen längre bort ännu en stund efter det. Svanar flög i två streck över våra huvuden, så lågt att det hade blivit ruskigt bra pangbilder om jag bara hade haft rätt kamera och vetat om att de skulle passera.
Igår - 2 varv, lyssnade hela tiden, inget skällande, fokuserat drag. Ikväll - 2 varv, lyssnade hela tiden, inget skällande, fokuserat drag men behövde "stöd". Ja, det summerar väl ungefär hur dragträningen gått dessa två dagar med ny snö. Än så länge har vi bara kört fyspass, kommer försöka planera in konditionen också när jag vet hur vädret blir framledes. Det är inte vidare goda prognoser just nu och jag är lite rädd för att skaren kommer sabotera en hel del. Men, vi kan ju ha tur också och då blir det ingen skare att tala om. Återstår att se. Så länge det inte blir lika glashalt som vid tidigare mildväder så är jag glad. Lägger in en gammal filmsnutt. Har inget nyare, tyvärr. Såhär långt detta året har jag lärt mig exakt hur jag ska stå i position för att undvika vrålkrascha nånstans, och balansen blir dessutom grymt mycket bättre. En trevlig bieffekt för Allvars del är ju att det blir enklare att dra, utan en heffamatte som flaxar än hit och än dit hela tiden och som vrålar på honom därbak om "Höger!", "Vänster!", "Saaaaktaaa för helvete!!", osv. Nu är det tyst och lugnt bakom honom förutom uppmuntran, beröm och nåt enstaka kommando. Upplever inte att jag ens är i närheten så störig för honom nu som tidigare år, hehe. fördel för egen del förutom ny balans är att jag nu kan styra honom betydligt lättare de gånger jag faktiskt behöver styra via snöret (t ex när vi ska svänga in hemma och inte fortsätta vidare. Det är precis som i uppletandet - springspringspringspring...). Skönt att han dessutom börjat släppa lite på dövheten, antar att "nyhetens behag" börjat lägga sig lite.
Gladaste nyheten jag kan komma med angående råttans form är att det är en helt enorm skillnad i kroppsbyggnad och hur mjuk han är i musklerna nu jämfört med hur det såg ut i somras. Under stretchingen i somras efter skadan kunde jag omöjligt stretcha ut hans bakben i mer än en 90-gradig vinkel (knappt det). Idag går det att sträcka rakt framåt, mjukt och fint. Han brukar till och med ligga och blunda under tiden. Inte undra på att han hade så kort steglängd bak! Nu känns han mjuk och ledig i kroppen, det lilla jag kan känna. Kommer ta honom till fysioterapeuten i början av nästa år för uppdatering. Förhoppningsvis slipper vi då även få bassing för fettmassan som i somras var alldeles förfärlig (jaaa, på heffamatten också för den delen)... Däremot kände jag själv under vår 40 minutersuppvärmning runt i byn att min kropp är dränerad på energi. Jag flåsar som en idiot efter 30 meters promenad i lite raskare takt, efter 15 minuter skriker kroppen efter vatten. Så har det varit i ungefär en vecka nu, och även om jag är väldans långt ifrån toppform (än så länge så) är det inte normalt. Dock inte länge sedan jag var hos läkaren och alla värden var då bra, blodtrycket fick A+, osv. Fick för nån dag sen höra att sambons bror också kände sig tung och orkeslös när de hade snackats vid, så det kanske är nåt som går? Om ni hört om fler som känner liknande så hojta till. Framöver kommer jag nalla av sambons Blutsaft för att se om det kan ha nån effekt. Har jag tur så är det bara en vitaminboost som behövs, Hoppas, hoppas. Med en sån känsla i kroppen är det inte ens lönt att försöka, så vi styrde motorhuven mot rastgården istället. Måste dock inse att jag ska starta 30 minuter innan jag egentligen tänkt, för efter att ha skottat fram bilen och skrapat alla rutor kom vi dit lagom tills det skymde och ja, då blir det ju knappt några bilder. Och för den delen svårt att se själv när det väl börjat mörkna, och det går ju himla fort när det väl börjat. Lampan ville inte funka, förmodligen sönderfrusen eller glapp av isen som bildats runt knappen, så vi sket i rastgården och lekte bland snövallarna som blivit där kommunen tippar all snö de flyttat ur centrum. De varken saltar eller sandar (näe, man kan med mina stadsmått faktiskt inte kalla det för att man sandar här), så det kändes okej. Inga bilar eller andra fordon som störde oss heller, så jag placerade ut 3 pinnar för råttan att leta efter. Och hej vad det gick! Råttan är i sitt esse i miljöer där man kan springa och klättra på samma gång.
Igår kväll hade vi en helt fruktansvärd upplevelse, och sömnen blev väl därefter för oss allihopa tror jag. Men idag är det nya tag, och snön faller i mängder så Allvar och jag ska ut en sväng och pulsa runt om en stund. Heffamatten måste bara ta sig för att äta "brunch" först. Och som det låter på snorvalpen vill han nog följa med och åka pulka.
Har hunnit med ett varv i skogen, Allvar njöt precis lika mycket som igår. Skönt att slippa ha honom kopplad. Körde inget uppletande utan lät honom bara springa runt och nosa. Vara hund för en stund, typ. De har även sandat här i byn, men tyvärr gör det varken till eller från då de snålat samt att det snöar. Så vi får se om jag törs ta mig ut på längre runda i eftermiddag. Det vette sjutton... Aja, vi får se. Vi löser det nog.
Den skiljer sig inte nåt vidare från alla andra dagar, men ändå känns den bara... märklig. Förmodligen för att vi inte kunnat lämna trädgården på hela dagen. Då slår jag ihjäl mig. Gjorde ett tappert försök att hämta posten, men fick återgå till startposition med svansen mellan benen och gå via vår gräsmatta istället. Japp, nu anser även jag att det är dags för kommunen att sanda - även om det bär emot. Ingen av de äldre på gatan har vågat sig ut, och det är ju fullt förståeligt om inte ens jag kan sätta foten utanför dörren utan att riskera halka dit så in i helv...
Idag när jag vaknade (japp, bara jag. Helt solo i ett par timmar innan resten av familjen pallrade sig upp. It's a first, hehe) höll de på att både skrapa vägen för att därefter komma och samla upp all snö som samlats längs med allas staket. Superbt då vi får mer plats på gatan, ett sjujäkla minus då vi nu har fullständig glasgata istället, dessutom i hela byn då de inte bara varit här inne och gjort detta. Till och med så att jag vill att de ska komma och sanda sönder byn. Annars kan vi liksom inte gå ut.
Fördelen med att bo som vi gör är att Allvar kan vara ute i trädgården så mycket han vill, även vintertid. Det är bara att öppna dörren. Lite varning för att man kan bli lat dock, men det funkar bra nu när vi har snorvalpen och inte kommer ut så fort. Idag släpptes han som vanligt ut för att göra morgontoalett medan vi vaknade till och förberedde frukost, och när det var klart så släppte jag in honom för att han skulle få sin torrfodersfrulle. Men det stämde inte riktigt. Alls faktiskt.
Det snöar och snöar. Har så gjort hela dagen, mer eller mindre. Har fått skotta ett par gånger vilket ryggen inte gillat. Så nu är det vila resten av kvällen. Men om det inte börjar snöa tennisbollsstora flingor typ... nu, så lär det dröja ytterligare ett par dar innan vi kan svida på dragselen igen. Väntan suuuger när det kliar i kroppen. Allvar lägger sig på soffan och suckar. "Snöa meeer!". Det skulle underlätta väldans mycket just nu, rent praktiskt för denna heffamorsan.
Jag gillar den där skånska väderkillen på TV4, han håller minsann vad han lovar och när jag vaknade i morse hade det börjat snöa igen. Perfekt för humöret! Och då det inte hunnit bli nåt vidare snödjup att tala om (än) så utnyttjade jag det på vår promenad innan. Kollade lite mer noga hur han sätter tassarna, om han lyfter på dem, om han smyghaltar, etc.
Herregud vilket jobb! Nästa gång jag sätter mig för att pilla vidare med hundarnas fotoalbum sätter jag mig vid den stationära datorn, för det här var inte schysst mot kroppen alls. Men nu är i alla fall 2009 och 2010 klara på Allvars sida. Två år kvar, sen är jag ikapp där. Phew! Lollo har jag inte ens börjat med och gällande Arrak så handlar det mest om att lokalisera vart jag placerat alla bilder då de är såpass gamla.
Det här blir ett fullständigt "göra bort mig"-inlägg, men jag har tänkt på det ett tag och först nu har jag kommit fram till varför jag blivit så förvirrad gällande hunderiet och även Allvar våra första år tillsammans. Sen han var valp har jag stått mellan två "läger" och inte riktigt vetat vad jag varit bekväm med, eller vem jag skulle lyssna på, vad jag skulle anamma, vad jag skulle skita i, osv. För alla hade plötsligt en åsikt om hur jag skulle fostra och träna min hund när jag köpte en bruksras - medan ingen brydde sig när jag hade en 'sällskapsras' utan snarare tyckte det var gulligt att vi ens tränade eftersom 'sällskapsraser' inte kan prestera så mycket.
Det som - i alla fall jag - tyckte var bra på blogg.esse var att jag lätt kunde svara på bloggkommentarer och att den jag svarade enkelt kunde se både att jag svarat och att det var just till denne svaret var riktat. Helt utan flum.
Welcome to Lathundarna, or "the cheat sheet:ers" (?). I suck at technology wich means that I have no clue how to get Google translate on our site for easier and faster translation, so... Sorry 'bout that. Oh, and also - I suck at writing in english.
Vi kan låtsas att det är för miljöns skull, det låter ju himla bra. Väldans mycket bättre än sanningen - att jag inte orkar fixa några kort. Eller frimärken. Men ni hör ju själva, det låter ruggilla. Som att man skulle vara lat. Vilket jag i och för sig är när det gäller sånt. Men ändå. Ähh, vi kör en repris på förra årets istället. Den funkade då, och den funkar i år. Så det så. Att den inte är särskilt fantasifull eller vacker känns strunt samma. Jag får väl lova bot och bättring till nästa jul istället. Men såhär den tredje advent - god jul på er.
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|