Angående Allvars behandlingar så har han en sista kvar. Vi skulle egentligen dit imorgon, men sonen har precis varit hemma från dagis för feber, och jag själv är inte i form. Och det är lång väg att köra både dit och hem, så vi fick helt enkelt boka om. Ny tid är ungefär om en månad. Kommer lägga upp ett inlägg om tjejen vi vänder oss till och som trollat med Allvars rygg lite längre fram. Jag kommer inte hinna uppdatera lika ofta som förut, men för er som undrar så är vi tillbaka i bloggetern. Min mobil har dessutom pajjat, så i väntan på ny har jag svårt för att ta bilder. Jag har vant mig av med att ha digitalkameran med mig, men jag kanske ska ta och damma av den..? Nu är det dags för långpromenad innan kvällskift.
Ha en underbar torsdag allesammans! Var tungt på gymmet idag, och dessutom en massa folk (är ju van vid att ha hela lokalen för mig själv). Fokus på ben och rumpa i alla fall. Määängder med utfallsträning, även på löpbandet. Än så länge dör jag strax innan 100 meter, men skam den som ger sig. Första besöket idag sen jag blev förkyld, så huvva vad tungt det var. Och oj, vad fort man kommer i... o-form. Är nog inte träningen som känns tyngst mentalt, det är att jag skräpat med maten igen... Vad gör man inte för att bli fin? Efter att jag tränat och återhämtat mig skapligt (ja, ögonen gick inte i kors längre i alla fall) fick Allvar köra ett pass lydnad/rally. "Kolla-matte-en-fluga-ska-bara-döda-den-först!"-attityden måste bort om vi nånsin ska komma nån vart just nu. Och liiite bättre gick det idag. Efter ett kvartsamtal. Eller sjuttiotvå. Känner väl inte precis att det är nån supersuprise att Allvar fallit tillbaka på flamsbeteenden och lägger absolut noll energi på att tillrättavisa honom på nåt vis. Vet inte hur ni andra tänker om sånt eller agerar själva, men jag har väldigt stort överseende. Särskilt när läget är som det är. Jag vet ju trots allt vad det bottnar i, och då är det inte värt att börja krabba med nåt. Med tanke på att det var ett fullständigt planlöst pass vi körde idag (tanken var nog mest bara att tömma Allvar i huvudet), så bär det emot att visa upp det. Men det var länge sen ni fick se honom i rörelse, så håll till godo. Att jag belönar snett sittande, momenten blir fel och så vidare - tro mig, jag ser det själv. Och nån ursäkt tänker jag inte komma med. Det bara är vad det är.
Tisdag. Träna!! Gå ett varv med sonen och Allvar, släppa av Allvar hemma, åka till dagis med sonen och sen rulla vidare till gymmet. I love it!! Hade saknat träningen som bara den över de "fria" dagarna, så jag fläskade på. Och dra på trissor! Upptäckte av en slump i spegeln att rumpan faktiskt börjar titta fram ur knävecken redan efter 2 veckor. Wo-hooo! Så ni kan ju tro att det jobbades just rumpa lite extra. Till och med magmaskinen vågar jag mig på igen då bristningen hämtat sig snabbt. Och uppenbarligen hjälper ju plankan mer än man tror, för huxflux fick jag dessutom lägga på vikt för att få lite motstånd så att det blev jobbigt. Lycka! När jag sen sätter mig i bilen efter avslutat pass och funderar över hur farao jag ska orka vrida om nyckeln, då är jag grymt nöjd.
Allvar jobbade fint, och för att han inte ska börja bli uttråkad på elslingan modifierade jag den lite på slutet. Han var inte riktigt med på det, så man kan lugnt säga att styrkommandona kom till nytta, haha! Vi tog ett tremilasteg över en huggorm mitt på grusvägen, men hann se mellan fötterna att den var platt och sov gott. Pheeew... Kan ju säga att om inte löpningen hade satt igång pulsen rejält, så lyckades ju i alla fall den överkörda slemslangen göra det! Kanske var det som gjorde att vi fick bättre fart denna rundan? Haha! Nädå. Kondisen börjar allt ta sig, på oss båda.
Under eftermiddagen var jag på ett möte som höll på att knäcka mig. Att ständigt bli påmind om hur kassa förutsättningar man har och vilka dåliga odds man står inför tar till slut på en, vare sig man vill eller ej. Så efter att ha gråtit i bilen hem, spytt ur mig ilska i telefon med älskade mamma och samlat ihop mig någorlunda igen, så tog jag med grabbarna på en längre powerwalk i solen. Inte särskilt varmt och svinkall vind, så sonen var väl påpälsad. Själv fick jag plocka av mig allt eftersom kilometerna avverkades. Var så förbannad och ledsen. Men samtidigt vet jag hur viktigt det är för mig att verkligen få känna just så ett par dagar. Sen hämtar jag tillbaka energin och fortsätter. För de jag har dessa möten om vet inte vem de snackar med och om. Jag ger inte upp. Däremot har jag efter detta mötet insett att jag helt enkelt klarar mig bättre utan dem och kör nu på alldeles på egen hand. Det har funkat alldeles utmärkt hittills, och jag vet och känner så starkt inombords att det kommer räcka även hela vägen i mål - utan dem. Det kommer kosta, både i energi, tid borta från min underbara lilla familj och ekonomiskt - men det kommer vara värt det. Gör jag det inte nu kommer jag aldrig göra det. Och det är min tur att följa min dröm nu. Det är min tur. Punkt. Sen ska jag njuta av att komma tillbaka på ett sånt där möte och säga "Go f*** yourself". Kanske inte riktigt, men ändå...
En märklig karl kom fram och gjorde lockljud på Allvar när vi stått ungefär en halvtimme. Genast körde jag ner näven med ost i mot nosen på Allvar och ja, vad väljer en matglad kelpie då tror ni? Ostnäven såklart. Lika självklart som om jag skulle tvingas välja mellan pannkakor eller skura utedass. Mannen fortsatte göra lockljud och kom närmre och närmre. Till slut stod han nästan obehagligt nära, bara för att försöka få klappa Allvar. Men jag hade gott om ost, så vi stod lugnt kvar. När mannen frågar om "Har jag gjort alla fel man kan nu?" svarar jag självklart ett kort "Ja". Varpå mannen flinar och säger "Ja, jag har varit med i Brukshundklubben X antal år, så jag vet att man inte får göra så. Men det är ju så kul!". Ehh?! Hade det varit nåt med karln hade han kanske fattat hur respektlöst han just agerat, men den enda han gjorde bort var han själv. Allvar höll sig till mig (ost! Ost! Ost!) och dissade honom, jag höll kort ton och mannen försvann. Helt ärligt, jag var inte ett dugg intresserad av att promota klubben för någon som har en sådan attityd. Sorry. Hundarna som passerade var inte av nåt större intresse, vi missade musikkåren (kanske lika bra det med tanke på volymen de håller med sina blåsinstrument och grejer) och när motorcykelparaden kom låg Allvar och vilade. När vi skulle packa ihop smällde nån med knallpulver, men Allvar var fullt upptagen med att nosa på nåt han hittat i gräset där vi stått. Så vad kan jag klaga på egentligen? Mer än att jag missat att han var skitnödig... Näe, inte mycket. Allvar, min stora stolthet!
Imorgon tar vi nya tag. Starkare än nånsin.
Jag sitter här och dör skämsdöden, men försök ignorera även om det svider i ögonen. Ska slänga mina gamla gravidbrallor, de är bara så vidrigt sköna. Sorry om jag nu gjort er besvikna, men jag springer inte runt i varken stilettklackar eller hundförarbrallor här hemma. Hur som helst. Svängarna tar han sig i, han behöver bara skärpa sig så att han inte tappar och komma bakom. Många frågar om han är klosstränad, men nej. Han har alltid haft stenkoll på sin rumpa. Faktum är att det är typ den enda kroppsdelen han har koll på över huvudtaget...
Sitt framför blev raka ikväll, bra där! Vet inte om jag ska gilla eller ogilla att han sätter sig i fotpositionen som avslut, men å andra sidan så tror jag att det kan vara till vår fördel då det bromsar upp honom en aning eftersom han måste tänka till. Det är svårt att samla ihop Allvar när han hamnar tre steg före, så kanske hellre det här. Ska det inte vara nåt sitt i momentet så är det ju bara att knalla vidare när han kommer in så hinner han aldrig sätta sig. Imorgon är det dags att ta tag i vår akilleshäl, "sitt - stå". Jag aaavskyr det momentet, men jag ska lära mig att älska det om det så ska ta kål på mig. Anledningen till att jag ogillar just det momentet är att det plockar fram kängurun i Allvar vilket även gör att de där 45 graderna man har till godo är fett att glömma. Börjar Allvar studsa är det momentet rökt direkt. Så nöta, nöta, nöta.
Mådde kasst över att han suttit och blivit äten på och försökt tala om det för mig medan jag dissat honom, så jag var inte mitt allra mest skärpta jag när vi väl skulle gå banan. Men Allvar? Alltså denna hund... Han var så pigg och glad och så obrydd och obekymrad av det han just utsatts för (vilket ju borde svidit nåt så fruktansvärt på honom). Vi körde banan en gång med gottabelöning lite då och då för att värma upp och då störningen för kvällen var agilitykurs där man verkligen tjoade och skrek. Gick hyfsat, så jag valde sedan att ta bort gottabelöningarna helt de andra 3 gångerna vi gick banan. Han jobbar verkligen för att få sin belöning, det må jag säga! Höll på att göra nya piruetter igår kväll då skorna hakade i varann vid ett flertal tillfällen.
På sätt och vis var det ju bra att klubben blev varse om problemet med pissmyrorna då man tänkt slå ner stängselstolpar bland annat där för att kunna pinna hundarna, så nu kan de ju försöka åtgärda det. Det tråkiga är bara att det drabbade just min fina lilla råtta... Idag har vi haft vila, imorgon kör vi igång!
Härligt nog slutade det regna lagom tills alla var på plats, och det kom bara några få droppar under tiden. Eller så var jag bara dålig på att notera. Stod som extraögon åt A och jag trivdes överraskande nog bra i den rollen. Det är riktigt givande att stå och se hur andra agerar, hur de gör för att visa hunden, hur de agerar när hunden går in i annat intresse och så vidare. Igår var det dessutom löptiksdoft på banan, och det var oerhört intressant att se både hur hundarna reagerade på detta samt hur förarna agerade för att försöka överglänsa denna härliga doft av... chokladfabrik? Vad jag snabbt upptäckte var bristen på "avslut" hos alla ekipagen. Några belönade lite extra efter avslutad bana, men ingen vågade (eller tänkte på) att verkligen gasa på och ge järnet för att visa hunden att "nu är det över". SW som jag tidigare tränat lydnad för lärde mig att det faktiskt inte gör nåt om man hörs 'över hela appellplan' eller slänger sig på marken och busar. De enda som möjligtvis kan tycka att det är skämmigt är de runt omkring. Hunden? Den kommer älska det!
Lagom till alla skulle samlas efter träningen för att lyfta det de undrade och allt sånt så stod jag med fötterna i kors. När jag sedan skulle ta ett steg framåt visade det sig att skorna hade hakat fast i varann, så jag gjorde världens tjusigaste piruett innan jag provsmakade appellplanen. Shit happens, och shit happens väldigt ofta to me - men jag äger det. Vi skrattade alla åt det igår och sen var det liksom inte mer med det. Ungefär som när jag (av misstag, okej!?) pruttade ljudligt i provhytten. Eller hostade upp läsk genom näsan på den fullsatta bussen. Äääg det!
Allvar fick komma ut efter avslutat kurstillfälle och känna på banan, han också. Ville se hur han agerade när löptik hade gått den precis innan. Han hade suttit i bilen och laddat rejält kan jag lova, så jag tror inte ens han noterade att det doftade väldigt mycket dam. Han tog banan som ingenting, dock lite för högt tempo och han hamnade därmed för långt fram under transportsträckorna vilket ju leder till att det blir svårt att utföra momenten rätt (eller i alla fall så snyggt som vi egentligen kan), men jag ville inte gå in och peta i det för herrejävlar vilken underbar energi!! Föreställ er kalv på grönbete blandat med elegant dressyrhäst i samma paket - där har ni Allvar. Min lilla bakelse av glädje! Underbar, är han.
Ska vara med A under de 2 sista kurstisdagarna nu och känna av stämningen, sen till hösten hakar jag på som hjälpinstruktör då jag verkligen vill sätta mig in i sporten på alla vis jag kan då jag inte känner att jag utvecklas så som jag vill genom att bara träna hemma eller helt solo på klubben och bara ha träningssällskap att bolla med en gång i veckan. Genom att hjälpa andra kommer man ofta på idéer som kan hjälpa en själv. Så baktanken är rent egoistisk, haha! Och man vet aldrig, jag kanske kan hjälpa nån på vägen i alla fall..?
By the way! Boken jag köpte ("Bloggdrottningen") - den var kass.
Torsdagskväll och date med träningsgruppen i rallyt. Just "grupp" känns dock som en felskrivning ikväll. Jag var först på plats med Allvar, och strax efter kom A med Stina. That's it. Så i väntan på andra fixade vi bana och snackade lite. När vi kollade på klockan hade det med marginal passerat starttid, och det visade sig att det bara blev A och jag. Så vi körde på. Allvar fick värma upp med ett varv på banan (standard), och sen lade jag fokus på att bara ta det sakta och säkert för varje skylt. Och att läsa skyltarna noga. Där är jag grymt slarvig! Kvällen till ära hade A satt ihop en fortsättningsbana (dvs medelsvår), så det var bara att tänka till både här och där. Jag gillar att hon gör det klurigt. Det underlättar. Och ta mig tusan! Snurr under gång funkade ju nästan! Trots att vi knappt tränat på det alls senaste tiden. Uppenbarligen var det något just ikväll, nåt som störde båda hundarna. Bägge två var "ur form" eller vad man nu vill kalla det. Allvar som annars brukar kunna fokusera maximalt hade svårt för att bibehålla fokus ens genom 3 moment, och Stina var ungefär likadan. Men det var bara att jobba på. Allvar och jag busade mycket, och för att försöka spetsa upp honom lite i energi lade jag den gula fluffkampkudden efter slutskylten. Funkade... sådär. Han blev i alla fall fruktansvärt busig - efter avslutad bana. Annars var han lika seg och disträ alla 3 gånger vi gick banan seriöst. Det sög faktiskt lite. Jag är inte van vid det. Han har skämt bort mig! Det kom ett par andra som A visade hur rallyt funkar, men mycket mer folk fanns det inte på klubben över huvudtaget. Inte ens träningsgruppen för lydnad fanns på plats. Märkligt hur alla kan ha så mycket planerat just en kväll som denna? Ja, ja. Jag har ett mål som vi nu sakta men säkert jobbar oss mot (idag kändes det som liiite bakslag, men det är bara att nöta, nöta, nöta). Vill andra träna med oss eller ej - skitsamma! Målet är detsamma. Kärringen har gått och blivit beslutsam de senaste dagarna, haha! Tur vi har så nära till BK! Nu ska jag _äntligen_ sova!
Igår när vi kommit hem från träningen och Allvar lagt sig på golvet och malde i sig ett nytt tuggben och jag bäddade ner mig i soffan för lite TV-mys innan läggdags plingade det till i telefonen. Det var T med Asbjörn som hade fotat mig och Allvar under träningen och som skickade över bilderna. Först såg jag dessa två. Bilder som dessa är de vanligaste på mig och Allvar - de få gånger vi fastnar på bild. Fullt fokus under träning. Blev lite full i skratt när jag kollade på min mun och ser att jag kommenderar vänster och dessutom vet hur han då trampar in sin lilla rumpa under sig. De här två bilderna fick däremot en tår av lycka att trilla. Jag har faktiskt ärligt talat aldrig, aldrig nånsin sett bilder på den lycka jag känner av att träna tillsammans med Allvar. Det är en sak att känna den. Det är en helt annan att faktiskt få se den. Jag blir... mållös. Det känns så bra i magen att ha fått se det. Svårt att förklara. Tack snälla T för bilderna! Allvar är byrackan som gör mig så totalt "håll-käften"-lycklig! Underbara, älskade pälskrokodil.
Man kan ju lätt säga att vi skolkat hela långa vintern, men det gjorde det bara ack så mycket skönare att sparkas igång igen. Så härligt att träffa tjejerna igen! Så glada och pigga, som vanligt. Rullade dit i gott om tid, upptäcker att träningshalsbandet inte ligger där det ska i boxen ( = min värld rasar lite) och fick lite halvpanik, kommer på att jag har "rymmarkopplet" i jackfickan och kör på det.
Vi var bara fyra ekipage som körde rally igår, men det gör mig absolut ingenting. Då känner jag att jag har tid att titta på de andra och bli inspirerad. Hämta små tricks och knep. T och Asbjörn körde järnet och vilken skillnad det är sen vi gick rallykursen! A och Stina är underbara att titta på. Det liksom bara flyter fram. Tyvärr vet jag inte vad förare och hund i goldenekipaget heter, men jag blev sjukt impad av matte. Hon bröt foten i början av året och går fortfarande med krycka. Ändå körde de banan två gånger som ingenting! Okej, lite anpassning ("Spring"-skylten behövde hon ju t ex inte följa), men i alla fall. Näe, jag blev döimpad. Inte många torsdagar kvar så springer vi
runt i shorts och linne på träningarna!
Hoppas på att paketet med Glukosamin och olja ska komma under morgondagen. Finns även en grej med i det paketet som jag är väldigt nyfiken på om den kan underlätta spårbekymret.
Det känns som att varenda blogg jag går in på just nu fullständigt dryper av träning. Det riktigt osar käcka inlägg som "Idag har vi gjort det här och det här, det gick sååå bra!". Och inget fel med det, absolut inte. Det är roligt när det går så bra för andra. Ack nej, det hela handlar om min egen frustration. Jag är inte skapt för att uggla inomhus... Allvar är skitduktig och har skött sig hyfsat exemplariskt. Men den där "lilla" energin han hunnit lagra upp? Aj, aj, aj... Nån som vill träna honom åt mig första veckan? Haha! Känns som att det kommer bli en hel del lyckonafs där, hehe. Har satt träningsstart för oss på måndag, så jag får bita ihop tills dess och helt enkelt vila järnet. Hosta skiten ur mig. Sen blir det momentträning. Eftersom böckerna kommit har jag nu lättare för att känna efter vilka moment som behöver sättas på plats, och även i vilken ordning vi ska ta dem. Även handsignalerna måste ju stärkas, så vi har att göra kan man säga.
Hade fundering på om jag skulle fixa hem skyltar och grejer, men hallå? Vi väntar på snö och lång vinter. Inomhusträning kallas det, och eftersom ingen annan var intresserad av att hyra ridhus så blir det här hemma vi får köra. Skyltarna får med andra ord vänta tills våren. Nåja. Då har man ju nåt att längta efter i alla fall.
Jag har egentligen bara skummat igenom rallyboken sen jag fick den hem i lådan, och kände rätt snart att den går igenom samma saker som gicks igenom på den grundkurs Allvar och jag gick i våras. Men därmed inte sagt att den på något vis är dålig - tvärtom! Det är alltid grunderna som är viktigast, och att då kunna bläddra fritt, läsa, fundera och förbättra? Grymt bra!
De andra två böckerna har tyvärr inte landat i lådan denna veckan, vilket känns trist. Hade hoppats på att de skulle göra det. Men ja, ja. Man kan inte få allt så fort man pekar på det. Jag trodde (...) att förkylningen skulle vara ett minne blott efter gårdagens mindre trevliga erfarenhet, men icke. Vaknade idag och hostade lungorna ut-och-in och är allmänt håglös. Så fortsatt vila it is. Boooring!
Superfyndade boken i helgen för mindre än halva priset,
så nu ska det läsas! Inväntar även två böcker till.
Vi anlände först av alla till klubben, och genomtrött som jag var somnade jag bakom ratten på parkerad bil. Powernap utan dess like, och slapp frysa då jag valt att ta termobrallorna på mig för första gången i år för att skydda benen från att bli för kalla. Smartaste draget igår, helt klart. Allvar hade slocknat med en djup suck under färden dit. Vi vaknade lagom tills övriga kom, banan sattes upp och Allvar fick värma upp. Ingen supersvår bana i sig, men att det gått vildsvin där medan vi sov var ett faktum. Nos i backen och svårkontaktad. Nej. Stycka upp och belöna när det går som allra bäst. Sagt och gjort. Skillnad? Ha! Det kan man lugnt säga. Och vad gör man när det gått som allra, allra bäst? Man bryter och låter jycken smälta träningspasset. Allvar massa beröm, gotta och bus med kampleksak och sedan vila i bilen medan jag tittade på övriga. Fick lite småtips på hur jag själv ska förbättra mig som förare och insåg både en och tre saker om mig själv när jag stod och filosoferade varför det blir som det blir för oss. En del sved, kan jag avslöja.
Vad jag blev glad över igår var att Allvar skärpte till sig såpass som han faktiskt gjorde när vi gick andra rundan på banan, och att han bägge rundorna kommer in snabbt och fint efter hopphindret. Jag behöver inte ens säga något till honom där, det sker liksom per automatik. Härligt! Nu blir det - tråååkig!! - träningsvila nån vecka då min benhinneinflammation verkligen måste få en chans att bli bättre samt att jag själv måste vila upp mig. Det börjar lukta bränt mellan öronen, och det är dags att dra i nödbromsen. Vädret ska inte heller det vara på vår sida med massor av ösregn hela helgen, så det känns ändå lugnt. Förhoppningsvis är vi back in business i slutet av nästa vecka. Det gjorde vi i form av uppletande. Värmde som vanligt upp på väg till skogen, och sen fick han leta 5 prylar varav 2 (sonens uddavante + en liten vattenpistol) var helt nya för honom. Gick väl sådär, men upptäckte ganska snart varför. Såg det först inte, men när jag skulle lägga ny ruta gick jag bakom en gammal vindfälla och där var rejält uppbökat. Dessutom hade jag ju hört hur det knakade rätt bra när vi kom gående - färska grisspår med andra ord. Jag hade bara inte fattat att de varit just där, på vårt ställe. Fan, de kan väl hitta egna ställen att hänga på?! Men ju mer Allvar fick springa efter prylarna, desto mer avtog spårintresset och fokuset började landa. Lite klurigt för honom att hitta vanten (perfekt att gömma högre upp då den går att fästa i grankåda), och vattenpistolen dissade han faktiskt några gånger. Så vi jobbade på att få in den och till slut var det inga problem. Avlämnandena lämnade däremot mycket att önska idag. Och för att slippa blodvite på händerna fick han belöningen (foderkulor) på marken.
Föremålen dagen till ära. Hemma igen fick inte Allvar den brejk han trodde han förtjänat. Vi körde på med rallymomenten sitt-stå och sitt-ligg direkt. Använder mig just nu av väggar för att få lära om att det dessutom ska vara rakt. Kraven har ökat, kan man säga, och det börjar väl trilla in mellan öronen på honom nu. Lite seg i läggandena, men jag kan ju inte vara annat än nöjd när handsignalen i sitt-stå äntligen (!!) börjar ge med sig och befästas. Använder mig av hela underarmen då jag upptäckte att det var ett enkelt sätt för mig att se om och hur mycket snett han ställer sig. Fokuset idag kan jag inte heller klaga på. Eller viljan. Det krävs dock väldigt mycket bromsande på honom just nu. Nu blir det vila resten av dagen - för Allvar. Själv har jag fullt upp med sonen som skramlat rätt in i 2-årstrotsen samtidigt som han är lätt förkyld. Underbar kombination. Hej-hå, stå på!
Lathundarna Entertainment presents "Liten rallysväng": |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|