Digitalkameran åkte för en gångs skull med ut idag, och det blev ett par timmars promenad (läs; lufsande) i solen. Bara Jörgen och jag. Oerhört välbehövt. Men nu värker knäna lite. Himmel så dåliga mina kängor är! Dags att lägga i en ny växel i letandet efter nya, de jag har är 11 år gamla liksom. Ni kan ju tänka er hur sköna de är att traska runt i... Eller ja, de är ju faktiskt hur sköna som helst, men de läcker som såll och dämpningen är helt borta. Slut, med andra ord. Hur som helst, här är en liten kompott bilder som togs under rundan idag. 9 km fick vi ihop, ganska nöjd med det med tanke på hur sakta vi (läs; jag) gick. Jörgen njöt av att få springa lös och lyssnade hur bra som helst på minsta lilla harkling jag gav ifrån mig. Duktiga killen! Digitalkameran: Mobilkameran:
0 Comments
Vi kom tidigare, men det gjorde inget. In i ett av undersökningsrummen och så vips, så hade han fått första lugnande sprutan. Att kolla tänder utan att ge honom lugnande är en kombination dömd att misslyckas. Han blir alldeles för defensiv och spänner sig. Något kan ju faktiskt tänkas göra minsta lilla ont. Ofta undrar jag vad som egentligen hände när han kastrerades. Det var inte samma hund jag fick tillbaka rent hanteringsmässigt efter det. Han blev allt dåsigare, men som den fighter han är så kämpade han emot och höll sig vaken. Så lite kel från veterinären och så satt spruta nummer två. Sen tog det inte lång tid innan ögonlocken blev alldeles för tung och känslan av att få bli totalt avslappnad alldeles för skön. Han försvann in i dimman och man passade på att vaccinera honom. Sedan kollade de tänderna och mycket riktigt. Min magkänsla hade ännu en gång stämt.
So far so good. Sen frågade jag om hans rygg. Ni vet när man får den där känslan i hela kroppen att "Fan, jag skulle aldrig ha frågat..."? Den fullkomligt svepte över mig som en känslomässig tsunami. När han låg där på filten på bordet totalt avslappnad kunde veterinären konstatera att hans muskler (markerat med "A" på bilden) börjat "bygga på", fast negativt. De är tre gånger så stora som de ska vara, och det finns inget riktigt sätt att få bort det på. Man kan underhålla genom att massera. Han avlastar helt enkelt bakdelen av kroppen genom att häva kroppsvikten över på frambenen. Nu är ju inte bilden nedan den mest ultimata och gör inte hans kropp någon som helst rättvisa då det är när vi kommit hem från veterinären och han fortfarande är halvt sederad, men som ni ser så har han börjat "skjuta rygg" (markerat med "B"), och det är inte bra. Jag fick tips om hur jag skulle "underhålla" det, men jag vet ju bättre än att bli alldeles till mig där och då. Jag behöver ta honom till en fysioterapeut så snart som möjligt. Men att få tag på en sådan visade sig svårare än att fiska utan krok. Herregud vad vi bor fel i detta land. Självklart masserar och stretchar jag honom efter bästa förmåga, men sen har ju Jörgen en sjukt envis tendens att slänga sig i kullerbyttor när det kliar sig i pälsen. Han smackar därmed i ryggen dagligen då det liksom inte går att varken förutspå när han kommer slänga sig i en kullerbytta, eller få honom att sluta när han väl satt igång. Det hjälper inte hans rygg. Tvärtom. Jag har dessutom sett att han blivit allt stelare den senaste tiden. Detta främst då han tar kortare steg med bakbenen. Han liksom "kryper ihop".
Veterinären berättade om medicinskt alternativ med smärtstillande, men det är något jag vill avvakta med tills han fått komma till fysioterapeut för ett par genomgångar. Dock verkar det som att våra träningsplaner grusas och att Jörgen helt enkelt får bli en medelmåttigt aktiverad familjehund. Han vill mer, det vet jag, men det handlar om att hans rygg ska orka med utan att smärta. Eller i alla fall smärta så lite som möjligt. Kände att luften sakta gick ur mig när jag satt i bilen hem. Hur mycket ska denna hund behöva gå igenom? Han fyllde 7 år igår. Han har haft bra mycket roligare födelsedagar. Matten har varit gladare. Nu känns det bara som ett känslomässigt kaos inombords, och jag kan liksom inte sluta knåda på honom. Jag vill göra det bra igen. Göra honom hel. Jörgen är fortfarande seg efter sederingen igår, men vi ska strax ut och röra lite på oss. Frisk, krispig luft och rörelse. Tanken har funnits där länge, men eftersom många i min närhet tycks finna det som ett alltför osäkert kort har jag valt att lägga det till minnesbanken. Men efter X antal år har det börjat pulsera liv i tanken igen. Jag vill, men samtidigt kan jag absolut ingenting om att starta eget, driva eget eller någonting sådant. Och det är nog just det som är det mest avskräckande i dagsläget. Det och att inte skulle gå runt ekonomiskt.
Det där med att veta vilken bana man ska slå sig in på i livet är inte lätt, det spelar ingen roll om man är 12, 20 eller över40 . Det rätt tråkiga är dessutom att det spelar ingen roll hur positivt man än tänker kring det - omgivningens negativitet påverkar mer än man tror. Det skapar en osäkerhet i Ändå växer sig min nyfikenhet allt större och större. Kanske är det just det jag behöver? Vara min egen chef. Styra mitt eget liv. Ta saker och ting i egna händer. Just nu är jag helt fruktansvärt skoltrött. Det har varit obotligt intensivt sedan i augusti, och de flesta i klassen är pressade till sin bristningsgräns och går på knäna. Någon pratar till och med om att sjukskriva sig ett tag efter skolan för att få tid till att sätta sig ner och andas med magen igen. Så vill jag inte ha det. Så kommer jag inte kunna jobba. Därför växer tanken, för var dag. Vad vill jag göra? Vad trivs jag med? Hur ska jag nå dit? Och tro det eller ej, det har faktiskt med hundar att göra. Vi kämpade på tappert, men igår fick Sid feber och hosta, så jag VAB:ar idag. Medan sonen kikar på tecknat på TV där han ligger nerbäddad under gosefilten på soffan, passar jag på att gå igenom lite bilder som jag inte hunnit lägga över från kameran förrän nu (man har ju trots allt sett de där filmerna 3974 gånger eller nåt sånt). Ärligt talat mår inte heller jag tipptopp efter att ha stångat min egen förkylning framför mig i nån veckas tid, men vi ska nog allt kunna vila bort detta och komma tillbaka pigga och glada igen efter helgen. Tur i oturen är att jag bara missar två dagar i skolan då vi är lediga på fredag, så den där annars så stressade känslan för att man missar för mycket märker jag inte av. Eller så bara tokdissar jag den. Your choice. Vila i lugn och ro är bästa medicinen. Jag minns ärligt talat inte när dessa bilder är ifrån, men det är i alla fall mitten av januari då bilder från Sid's födelsedagskalas med släkten var med i kameran. Uppletande var hur som helst vad vi ägnade oss åt, och som vanligt var det full fart. Fokuset var lite si och sådär och han tuggade en hel del, men det brukar vara så när vi haft uppehåll ett tag. Bra fysträning är det dock, särskilt när man glömmer koppla på nosen.
Ola har varit och hälsat på, och han är lika tjurig och underbar som alltid. Han är en sån där hund som ser potentiella mysplatser att ligga på överallt. Klockrent! Och han får det att se lika skönt ut var han än må ligga, om det så är i fören av segelbåten eller nerklämd mellan armstödet på fötöljen och låret på den som sitter i fåtöljen. Älskade lilla gosnos. Jag har äntligen fått tummen ur och beställt hem två kit för att ta tassavtrycken på de här båda. Jag har velat det i ett par år, men av någon underlig anledning har det aldrig blivit av. Eller näe, underlig är den egentligen inte och händer samma sak även denna gång kan jag berätta om det. Men just nu håller jag tummarna för att paketet kommer med posten denna veckan så att vi kan fixa avtrycken. Bättre sent än aldrig, eller hur? Önskar att jag gjort samma sak med Arrak, men på den tiden visste jag inte ens om att man kunde göra hand- och fotavtryck på bäbisar. Än mindre tassavtryck av djur. Så jag får helt enkelt sakna hans stora tassar utan bevis på hur stora de faktiskt var. Snön kom tillbaka dagen efter vi hade kört uppletandet, och grabbarna dividerade taktik om hur de bäst skulle kunna dränka mamman i snöbollar. Inte ett dugg medvetna om att mamman stod och iakttog dem och tack vare deras gestikulerande kunde avvärja denna attack, hahaha!
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|