För några dagar sedan var vi i sommarbeteshagen och sprang. Rättelse; Allvar sprang. Och sprang. Och sprang. Det är ingen gigantisk jätteäng á la Skånes slätter, men den duger. Eller... Den dög. Tills Allvar beslutade sig för att rulla sig i vildsvinsskit. Det var knappt han fick följa med hem med tanke på medföljande stank. Och han såg inte helt nöjd ut när han stod där i duschen och insåg att matte skulle spola av honom rejält - i ansiktet. För det var såklart hela huvudet som var fullt av skit. På utsidan för en gångs skull, haha! Sorry Allvar, du bjöd faktiskt på den... |
Varje kväll serveras Allvar två knäckebröd för att inte magen ska eka tom och kräks landa på golvet under natten. Och man märker tydligt att det har varit samma "ritual" länge (vi snackar då ca 4-5 år). Han får knäckebröden i munnen ute i köket, rusar sedan in i vardagsrummet och in i sitt lilla krypin (där barn är totalförbjudna) för att kika ut en liten stund innan han vänder sig om så att rumpan sticker ut. Sen ligger han därinne och myser och njuter av dessa läckerheter som serverats ännu en kväll. Efter avslutat kvällsfika intar han sedan sin plats i "sin" soffa, lägger sig på rygg, bäddar lite med nosen bland kuddarna vid huvudet (japp, upp och ner) och sen slocknar han för aftonen. Rutiner is da shit, om ni frågar Allvar. |
Vi har varit på BK och tränat lite de senaste dagarna. Passat på när där är tomt på andra. Det fokuseras mycket på lydnaden och att han tränger nåt så fruktansvärt i fritt följ. Som vanligt. Ett ganska angenämt bekymmer, egentligen. Det hade ju varit betydligt jobbigare att arbeta med honom om han inte hade velat gå vid min sida liksom. Som Lollo som flydde fältet om man råkade snubbla till. Jag lade säkert 100 timmar bara för att få honom intill benet och faktiskt våga gå där. Med Allvar får jag nog också lägga 100 timmar - på att få honom att släppa mitt ben! Underbara individer är de, mina små hjärtan. |
har fortfarande inte kommit. Nu går vi ut och leker.