Tiden går och nu är hösten äntligen här. Allvar har passat på att njuta av den sista sensommarsolen, och har bara altandörren stått öppen så nog sjutton har man hittat honom på altanen lapandes solstrålar. Härlig hund, minst sagt. Och jag får väl erkänna att om jag bara hade haft tid och ro nog i kroppen, så hade jag satt mig jämte och gjort detsamma. Ibland undrar jag om man inte skulle ta efter sina djur mer, och leva i nuet och njuta av livet mer. Istället för att springa omkring i stress... |
Äntligen har vi slängt ut Hurtta! Jag har aldrig gillat märket, och nu har vi efter långt och länge till slut fått tummen ur och köpt en välsittande rukka-sele till Allvar. Har inte velat beställa över nätet då det alltid strular med storlekar när det gäller Allvar, så när vi befann oss i samma stad som GrizzlyZoo - då passade jag på! Allvar hängde med in i butiken då också, och var som alltid glad och hjälpsam. Han är alltid glad i personalen, och han hjälper dem mer än gärna att äta upp alla godisar som ligger och dräller på hyllorna... Tur man har en jycke som vet vad "Nej" betyder", haha! Och såklart. Vi matchar selen med halsbandet - gult ska det vara! |
Vi har hunnit med en del träning, och det går framåt. Främst inom lydnaden. Rallyt är fortfarande lite svajigt. Men det är enorm skillnad på Allvar före och efter sina behandlingar. Fokuset är där, nu ska bara uthålligheten tränas upp. Jag har därför valt att vi inte deltar på detta årets KM. Ska vi tävla så ska det sitta, jag vill inte att vi går in på banan och gör halvdant ifrån oss när vi kan bättre. Några spår har vi tyvärr inte hunnit med än, men det kommer. Jag har dem planerade i huvudet, så jag ska bara finna tiden att ut och lägga dem. Det här med tid alltså... |
Lollo mår bra, och vi ses lite nu och då. Han är - liksom Allvar - inte jätteförtjust i det regniga vädret, men det är inget att göra något åt. Det är ju höst! Allvar har hjälpt mig att sniffa upp svamp i skogen, dock inte önskad svamp utan röd med vita prickar på alternativt såna där brungula som växer på fällda trädstammar. Man får ju onekligen många skratt. Jag har trots allt aldrig lärt honom, utan han har bara sett att jag plockat nåt på marken. Gullehunden. |
Jag kommer inte hinna uppdatera lika ofta som förut, men för er som undrar så är vi tillbaka i bloggetern. Min mobil har dessutom pajjat, så i väntan på ny har jag svårt för att ta bilder. Jag har vant mig av med att ha digitalkameran med mig, men jag kanske ska ta och damma av den..?
Ha en underbar torsdag allesammans!