Idag har vi haft besök av Casper med tillhörande familj. Riktigt trevligt och alldeles för god mat. Hade inte sambon dukat av hade jag troligtvis vaggat fram nu, haha! Eftersom Allvar är skadad fick Grabbarna Päls turas om att tillbringa lite tid i den numera hundvänliga hundgården. Med en rastning mellan.

Allvar var försten ut och fick ett fruset märgben. Sen slutade vi andra existera en stund. När det var slut låg han mest och tittade på vad vi andra höll på med. Då och då kom Casper och ställde sig nos mot nos med honom genom gallret och ville ha igång bus, men Allvar tycks ha blivit klok med åldern och insåg fort det lönlösa. Casper hade lite svårt att koppla av och dissade först sitt frusna märgben, men efter en stund låg även han och himlade med ögonen samtidigt som han gnagde för fullt. Däremot tyckte han att det var rent plågeri att behöva stå i hundgård, men jag tycker ändå det gick väldigt bra. Ingen av dem har muttrat eller puttrat mot den andre, och Allvar slocknade likt en släckt lampa när gästerna åkt hem.

Behövde verkligen komma ut och bara få vara, och ett besök hos E, Spike och Ceasar gjorde susen. Vänner är en bra medicin när man mår dåligt. Och trots att jag råkar vara sällsynt kass på att höra av mig till mina så har de ändå förståelse till varför och det är som om vi ses varje dag de gånger vi ses. Jag vårdar dessa personer ömt i mitt hjärta. De låter mig vara mig själv. Så idag var det bara jag - och kameran - som drog på liten minisemester på några timmar i det vackra vädret.