Tisdag. Molnen har varit ack så svarta och ack så tunga, men vi har trots det fått väldigt lite regn. I alla fall om man jämför med andra delar av landet. Nån skvätt här och där, men inget värre än så. Så vi fortsätter att nöta våra rundor. Allvar med sin hälta, och jag med min mördande träningsvärk. Just Allvars hälta verkar komma och gå ganska mycket denna veckan. Påverkas av väderpåslagen?

En tråkig dag då jag inser att jag tvingas omboka Allvars tid för koll. Men det var stört lögn att slussa upp honom, och då finns inget annat alternativ. Men ny tid är bokad, och den ruckar jag minsann icke på. Där måste Allvar gå först, så är det bara.

Kasst med uppdatering här för tillfället, jag ber om ursäkt för det. Jobbar som om jag har en myrstack innanför brallorna och det kombineras med träning och familjeliv. Har inte tid med mycket annat.

Allvar är fortsatt halt. Idag fick han leka själv med sin boll (dvs han travar runt med den i munnen och är i sjunde himlen) bara för att se vad som hände, och mycket riktigt - efter ca 5 minuters vila efter att ha burit bollen kom hältan fram nåt enormt och så även stelheten. Jävligast är att jag idag tvingades boka om tiden för koll av honom då jag inte kan ta ledigt och sambon som skulle ha kört istället igår kom hem med beordrad övertid. Så Allvar som ju ääälskar (eller inte...) att ha fysvila får vackert vänta ytterligare 6 veckor. Det bokstavligt talat suger, men så ser tyvärr verkligheten ut.

Lollo däremot,  han mår bra igen. Han fick gå på smärtlindring i ca en vecka, sen var han sig själv igen, älskade lilla surgubben.

Ja, det är väl så landet ligger just nu. Skriver via mobilen, så tyvärr kan jag inte bjussa på några bilder på sötnosarna ikväll. Hoppas på att orka uppdatera bättre när jag snart lägger min första vecka som solo på jobbet bakom mig. Snacka om att man satts på eldprov, haha!

Ha en fortsatt trevlig vecka!

... klämma en Celsius så är man på G igen. Gymmet får besök varannan dag. Så även idag.

Långrunda varje kväll när jag kommer hem. Skönt, jobbigt - underbart när man kommer hem igen!

Ren terapi med bästa vännen min.

Var tungt på gymmet idag, och dessutom en massa folk (är ju van vid att ha hela lokalen för mig själv). Fokus på ben och rumpa i alla fall. Määängder med utfallsträning, även på löpbandet. Än så länge dör jag strax innan 100 meter, men skam den som ger sig. Första besöket idag sen jag blev förkyld, så huvva vad tungt det var. Och oj, vad fort man kommer i... o-form. Är nog inte träningen som känns tyngst mentalt, det är att jag skräpat med maten igen... Vad gör man inte för att bli fin?

Efter att jag tränat och återhämtat mig skapligt (ja, ögonen gick inte i kors längre i alla fall) fick Allvar köra ett pass lydnad/rally. "Kolla-matte-en-fluga-ska-bara-döda-den-först!"-attityden måste bort om vi nånsin ska komma nån vart just nu. Och liiite bättre gick det idag. Efter ett kvartsamtal. Eller sjuttiotvå. Känner väl inte precis att det är nån supersuprise att Allvar fallit tillbaka på flamsbeteenden och lägger absolut noll energi på att tillrättavisa honom på nåt vis. Vet inte hur ni andra tänker om sånt eller agerar själva, men jag har väldigt stort överseende. Särskilt när läget är som det är. Jag vet ju trots allt vad det bottnar i, och då är det inte värt att börja krabba med nåt.

Med tanke på att det var ett fullständigt planlöst pass vi körde idag (tanken var nog mest bara att tömma Allvar i huvudet), så bär det emot att visa upp det. Men det var länge sen ni fick se honom i rörelse, så håll till godo. Att jag belönar snett sittande, momenten blir fel och så vidare - tro mig, jag ser det själv. Och nån ursäkt tänker jag inte komma med. Det bara är vad det är.

Vi har haft världens oväder med åska och giganthagel under eftermiddagen, men sonen som aldrig upplevt åska förut hade inte blivit rädd, och Allvar? Han har enligt husse som varit hemma med honom hela tiden bara legat och sovit i sin BIA-bädd i groventrén hela dagen i väntan på att matte skulle komma hem. Underbara knasjycken min.

Denna helgen blir det inget annat än att vila och ladda. Det är smackat med jobb och aktiviteter hela dagarna i veckorna framöver, så nu gäller det att ta tillvara på kvalitetstiden med familjen och ha en massa mys och hitta på mängder av bus om helgerna. Allvar har ju fortsatt träningsvila, så på den fronten blir det lugnt. Pedikyr väntar honom på söndag, men sssssshh! Säg det inte till honom... Slalomträningen kommer fortsätta, och även rallyt. Han haltar för tillfället inte (synligt), men jag har inga som helst planer på att belasta honom "tyngre" än vad jag gör just nu.

I väntan på nya äventyr har dagen känts oändligt lång. Medan timmarna har hasat sig förbi har vi gjort vårt bästa av dem. Allvar och jag har gått rundor i värmen där vi varvat rastning med lite bus. Han har piggnat till och vill leka igen, pratar inbjudande när vi möter andra hundar och beter sig mer som om han vore 2 än de 5 han ju faktiskt är. Härligt! Ett par timmar i hundgården blev det idag också, men han verkar verkligen trivas där nu.

Jag behövde hitta nya shorts att använda på jobbet då jag har på känn att det kan bli en duktigt varm sommar, så sonen och sambon fick agera smakråd. Glass åt vi också. Vi tog en kula var av olika smaker, märkligt nog blev min minst av dem alla. Men vem klagar? Bara bra! Under förkylningen som samarbetade med PMS:en har jag verkligen slarvat med sockret... Ajabaja!

Nu ska bara kvällen passera och jag försöka sova inatt, sen är det fullt ös som gäller från det att väckarklockan ringer strax innan 5 imorgon. Känns både otroligt spännande och roligt. Det blir en utmaning att försöka få allt att rulla på så smärtfritt som möjligt kommande veckor innan sambon går på sin semester, men med samarbete kommer man ganska långt. Jag ska hinna jobba, träna, promenera och träna med Allvar samt faktiskt vara social med familjen innan jag slocknar om kvällarna, så game face på. Nu kör vi!

Vaknade i stort sett utan röst idag, så helt ärligt kände jag inte för att träna. Så jag gör som Allvar och vilar mig i form istället. Troligtvis bygger jag vidare på min päronform, men skitsamma. Hellre päron än äpple..? Huvudsaken är att träningen hålls rolig, och är man halvkass? Näe. Bättre att vänta tills man kan ge 100% igen. Så! Vad vi gjorde istället kan ni säkert räkna ut...

Duscha svalt för att kyla ner framför allt huvudet då jag blev sådär obehagligt illamående, och fylla på med kall mat i kakhålet. Även vattendepån fylldes på rejält. Men ändå tog det ett par timmar innan det började kännas bättre och inte lika "värmeslagsaktigt" som jag upplevt det på gymmet. Himla skumt men ändå inte.

Sonen som varit sjukast av oss har varit lite bättre idag, men vi tar det lugnt för att vara friska på måndag. Så idag har vi typ bara gjort lite här hemma. Planterat smultronplantor (även tomatplantan sonen fått av sin mormor och morfar fick en ny bytta att gotta sig i) och lekt. En lååång runda med Allvar innan det var dags att gå in och äta och varva ner för kvällen. Allvar fick även doppa sig en snabbis, och om en stund vankas massage och stretching.

Kände idag att eftersom jag ändå ska jobba bort hela denna sommaren så kan jag lika gärna ha nåt "projekt" hemma, så jag inte går och lipar över att jag inte får ligga och skvalpa i havet hela dagarna. Inte för att jag tror att det kommer funka - jag lär lipa som aldrig förr - men smultron är jäkligt goda att äta på vintern. Jag får väl skicka sambon att köpa den största poolen han kan finna (och solpanel att värma vattnet med?), så jag kan ligga där om kvällarna och bli skrynklig istället.

Igår passade vi på att rulla iväg till Gropen. Det var fint väder och klockan hade ställt sig precis mellan "Dags att gå hem och äta" och "Nu ska vi festa!", så det var tomt på folk när vi kom fram. Älskar när det är så! Att kunna slappna av och inte behöva hålla stenkoll på omgivningen hela tiden. Och Allvar, han simmade. Och simmade. Och simmade. Dags att montera fast en propeller därbak tror jag... Tur han har sin flytväst.

Han är inte jättebra på att inse när han har kört slut på sin energi och ork, så när jag tar flytleksaken och börjar gå till bilen är det ständigt en otroligt besviken och butter min som möter mig när jag vänder mig om. Oftast med tassarna i vattnet, men inte denna gång. Han var nog för trött för att ta de tre stegen bak, hehe. Det är inte långa stunder han får simma, men ack vad det tar. Nyttigt!

Lägesrapport angående Allvars skada: Allvar är nu inbokad hos en tjej som håller på med bl a kiropraktiska metoder och laserbehandling. Jag hoppas givetvis att hon kan finna bekymret Allvar har med sin hälta (han tar nu även ett "hoppsasteg" upp och ner för trappsteget vid altanen för att undvika sätta ner höger bak), men samtidigt vet jag bättre än att förvänta mig guld och gröna skogar.

Ett annat bekymmer är att hon inte hade så många tider att plocka mellan, vilket innebar att jag fick ta en tid mitt på dagen. Det plus det faktum att vi har närmare 2 timmars körväg samt att jag hoppar på ett sommarjobb på fredag som jag inte kan ta ledigt ifrån gör att det med allra största sannolikhet är husse som åker med Allvar. Och även om jag kommer sätta in husse i allt jag gjort och gör med Allvar och han kommer få både papper och penna och order om att filma allt och ringa om det behövs, så är det ju långt ifrån samma sak som att åka med honom själv. Jag vet heller inte hur Allvar ställer sig till att hanteras av någon när det är husse som är med då det aldrig hänt förut. Det kan gå bra. Men det kan lika gärna gå åt skogen. Utan att måla fan på väggen.

Det som gör att jag verkligen vet att nåt är fel med Allvar - om man bortser från hälta och stelhet - är när vi tränar. 5 minuter orkar han fokusera. Knappt. Sen är han mentalt iväg nån annanstans. En fluga som ska jagas, en fläck som ska nosas - "undanflyktsbeteende" som jag kallar det. Ett beteende som för mig helt enkelt betyder "Matte, jag orkar inte mer, låt mig slippa". Så han får träna max 2 minuter i taget. Dels för att inte belasta nåt, och dels för att ändå tömma ur lite energi. Risken är annars att han kör superrejs på gräsmattan, med slir och sladd. Och det är ju skitbra när man redan är halt och lytt.

Jag ska även ringa och boka in Allvar hos veterinären. Det är dags att kolla om hans medicin för struman behöver regleras. Jag tycker han börjar bli trött i blicken igen, och det är inte okej. Om det sedan är medicinen som behöver ställas in eller om det är smärta i och med hälta och stelhet - det visar sig. Nu bockar vi av en sak i taget och låter bli att stressa upp oss - det hjälper ingen. Till min stora glädje håller veterinären vi vänder oss till på att utöka sin filial här hemma i storbyn, och det gör att deras öppettider förmodligen kommer bli bättre också. Hoppas, hoppas! De är så bra med Allvar och jag är så glad att jag fann dem.

Himmel vilken släng jag åkte på! Och inte bara jag, sonen har även han varit duktigt dålig. Feber, rinnande näsor och hosta har vi släpat runt på. Blöh! Så det har varit minst sagt stilla på aktivitetsfronten. Tur att Allvar är ganska bra på att anpassa sig nu när han blivit lite vuxen, hehe.

Slängde in lite välförtjänt näring i kakhålet, och sen vidare ut på en rejäl långrunda i småregnet med Allvar. Energin låg på topp och att äntligen palla röra sig utomhus kändes underbart. Värmen som har varit har känts klibbig och passiviserande och det trivs varken Allvar eller jag i. Så vi njöt!

Onsdag. Sonen har varit på utflykt med dagis hela dagen, så jag har passat på att verkligen vila. Sova har jag inte kunnat tack vare (...) den evigt läckande näsan och febern gör att det typ kryper i hela kroppen. Sen har jag svårt för att avgöra om det är förkylningen som satt sig i musklerna (vilket brukar hända), eller om det faktiskt är träningsvärk. Med tanke på hur gristungt det var igår på gymmet så tror jag att jag kör på en gott och blandat på den. Väx muskler små, väx!

Allvar har fått rallyträna betydligt mer nu ikväll då jag - tack och looov!! - känner mig aningen piggare. Fortsätter köra på med kontakt och följsamhet. Fick även ett ryck och har börjat träna in slalom mellan mina ben. Höll på att ångra mig när min röstbelöning fick åbäket att dubbelstudsa av lycka rätt upp i skrevet på mig, men lite svinn får man räkna med. Och än är kvällen ung, så vi kommer ta ett pass till på både rally och trick.

Det var upptaget vid Gropen, så vi stannade till vid "stranden" som visade sig vara ledig för en gångs skull. Nackdelen där är att Allvar vill hoppa från bryggan hela tiden. Och när lyckan över att få bada var så total idag fann jag det ytterst svårt att neka. Har man sett den blicken han får då, så vet man hur svår den är att stå emot. Men han simmade också. Väldigt mycket. Sådär "vilken-tur-att-han-har-flytvästen!"-mycket. För trött blev han.

Skickade ikväll ett mail och knäcker nu tummarna i hopp om att det kommer ett svar som ger oss i alla fall en liten fingervisning om vad jag ska fråga om, leta efter eller kanske rent av vem jag kan kontakta. Om jag känner mig frustrerad? Ja. Självklart! Man vill inte lämna en stor undersökning hos veterinären med orden "Vi hittar inget".

Det lossnar efter en liten stund, men samtidigt vet man ju inte om han bara "biter ihop". Tassen är varken bättre eller sämre, det är stelheten som oroar mig. Den kommer trots massage och stretching. Han kommer självklart bokas in hos veterinären igen, men samtidigt vet jag vad de kommer säga. "Vi hittar inget". Och det gör ont även i mig. Jag vill ju såklart hjälpa honom oavsett vad, han ska inte behöva gå och ha ont och vara stel 5 år gammal. Vad det än må vara. Plutten...

Japp. Nu är det allvar. Nu tränas det för fullt på att kunna hänga i hundgården utan att gapa halsen av sig bara för att matte åker iväg. Det går... inte jättebra. Till skillnad från förra året så är han knäpptyst så länge jag är hemma. Så fort jag rullar iväg med bilen drar han igång. Förra året var det precis tvärtom, var jag hemma skällde han och tystnade när jag åkte. Denna hund...