Några hundar var snabba, några var lite mindre snabba - men tyvärr blev nästan alla bilder skräp oavsett. Har fortfarande inte lärt mig systemkameran, så ja, det faller på mig. Men, men. Åkte i alla fall till träningen utan Allvar som fick stanna kvar hemma med husse och snorvalp. Lär mig minst lika mycket bara genom att iaktta - även om det är en kameralins mellan. Fina Stina. Aptrött när jag körde hem, helt slut i huvudet efter att ha jobbat ute i regnet idag. Det tar mer än man tror. Så jag var nog mer virrig än vanligt. Om det går..?
0 Comments
Vi spökar runt lite här och var på små tävlingar, och ibland står vi faktiskt högst på pallen. Kul! Vinnarbilden:
Fruktansvärt inspirerande föreläsning utförd av en väldigt rolig man. Lätt sevärd om man vill må bättre och dessutom bli en bättre människa på köpet. Efter att ha ledsnat på att höra "Kvinnor kan inte". Nej, nej, visst. Vi passerade en av de största myrstackarna jag sett på länge. Säkert över metern hög.
Jag och en kollega passade på att stanna till på platsen dit vårt BK som bäst håller på att flyttas. Riktigt fin appellplan, och huset har verkligen potential. Gott om förvaringsutrymme i alla fall, om bara alla är måna om att stapla och hålla ordning. Kommer säkert bli skitbra. Två tummar upp! Bra jobbat A och resten!
... men det där kopplet? Näe... Är van vid mjuka läder- och bomullskoppel och så ska man plötsligt hålla i ett strävt, ganska hårt nylonkoppel. Mjae, det var ingen favorit. Alls. Jag veeet! Kopplet är nytt och måste "nötas in". Men det gör det inte mindre oskönt att hålla i just nu. Jag är kräsen, och det står jag för. Så ni som vet, mjuknar Hurrtas prylar fort, eller ska det ta lika många år som med ett läderkoppel?... Sen kan jag villigt erkänna att även om jag tycker det är för himla otäckt med elastiskt grejs i vanligt koppel så blir känslan i kroppen ändå skönare när Allvar exempelvis tvärstannar för att dra in typ 3 kg grus i nosen då en löptik har passerat eller nåt, och jag ska hinna stanna hela barnvagnsekipaget - vilket ju tar 3-4 steg. Med andra ord är det både plus och minus. Allvar verkar inte tycka nåt alls. Trodde han skulle vägra gå ut i sin knallrosa sele, men han struttar gatorna fram som vanligt. Jag kan alltså härmed dra slutsatsen att, jo. Hundar är färgblinda. Haha! Superplus i kanten för de som breddat grusvägen.
Underbart skönt och oerhört uppskattat! Det tog två timmar att röja utanför jobbet idag. Imorgon tar vi stranden. Jag älskar att jobba ute! Faktiskt, jag gör det.
Vi åkte ner för ett kortare deltagande på måndagspromenaden med gänget innan ikväll, men det kom inget gäng så det var bara att åka hem igen. Ack, dessa semestertider. Ska bli skönt när allt återgår till det normala igen. Några veckor till så är vi där. Underbart. Höööst! Medan Allvar simmade ikväll hade jag gympa på stranden. Målet var att inte vara still mer än medan jags skickade ut flytpipsen på nytt. I övrigt skulle jag röra på mig i nån av alla olika typer av övningar. Phew! Kan säga att det var intensiva 15 minutrar! Men känns alltid lika skönt efteråt. Benen kommer dock vara möra imorgon... Var inne och skulle betala Allvars röntgen + blodprover sen i fredags på filialen idag. När killen som hjälpte mig slog på Allvar och läste lite i hans journal fick han ett jätteleende i hela ansiktet och berättade att Allvar minsann var en hund det pratats om på kliniken. Det var visst nåt om sederingen i köttbullen och att det är ovanligt att hundar tar emot just spetsad sådan. Och snygg tyckte de att han var också. Oj, oj, jag blev säkert 3 meter lång av stolthet, haha!
Efter att ha varit hemma i ca en timme stuvade hela familjen Lathund in sig i bilen och drog tillbaka till Gropen. Fortfarande folktomt så vi kunde härja bäst vi ville. Snorvalpen njöt av att få plaska så länge han bara ville och orkade, och Allvar och jag simmade lite. Väl hemma hann Sid äta en banan, borsta tänderna och läggas för att vila lunch. Sen brakade det loss utanför huset. Ösregn, åska och småkallt. Underbart! Tänk om vi väntat en halvtimme till med att åka och bada... Nu väntar en lugn söndag för oss, och jag ska ta och massera den där baktassen.
Testade frysa in vatten som jag blandat i lite blodpulver i för att se om det skulle bli en sensation för Herr Voff. Det blev vinst på en endaste gång. Perfekt att plocka fram en varm dag. Ska försöka hitta mindre plastförpackning att frysa in dem i, så kan man ha några stycken liggandes. Betyg: 5 tassar av 5 möjliga.
Fördel med morgonpigg snorvalp är att man kommer iväg tidigt och därmed är förhoppningen stor att man slipper andra badgäster. Och mycket riktigt. Medan andra fortfarande inte lämnat söndagens frukostbord badade vi helt ensamma vid Gropen. Riktigt mysigt. Och varmt! Mitt lilla sjöodjur.
Idag slog värmen tydligen hårt för jag missade helt vad klockan var. Så jag som planerat rehabträning innan gästerna skulle komma fick vackert planera om. Som vanligt, haha! Brorsan hängde med till Gropen som förste barnvagnsförare samt snorvalpssysselsättare och jag kunde fokusera på enbart Allvar. I och för sig inte jätteavancerat, men ändå skönt. Hade kunnat ha med de egna badkläderna, för usch vad varmt det var! Hade även gått att vattentrampa med honom om jag själv hade kunnat klampa runt i vattnet. Men nu vet jag det tills imorgon. Vi fick gå en bit då det var upptaget vid "stranden", och då den sköts av kommunen får hundar egentligen inte vistas där. Så en nätt promenad på ca 6 km i den kvava värmen. Fick ett par fail-bilder av brorsan... Morbror och snorvalp var så fina där de satt och kastade småsten i vattnet och morbror visade snorvalp hur man gör för att kasta jättelångt. Ja, jättelångt för att vara 18 månader gammal. På vägen hem verkade det som om Allvar bara hade en sak i huvudet - kvällsmat! Så istället för att ha dragkamp med honom i snöret så kopplade jag loss och lät honom sträcka ut. Betydligt skönare - och trevligare! - för oss båda. Dessutom inga problem att kalla in eller styra på håll. Gästerna för dagen har nu åkt, så nu återstår rastning av Allvar och cardioträning. Imorgon ska det bli lika varmt, så vi får väl se om vi får vara lika ensamma vid Gropen då som idag.
Vilka framsteg han gör, min fina lille pälsgrabb. Så lugn när vi kom in hos veterinären, så lugn i undersökningsrummet i väntan på sedering. Såpass lugn att han till och med lade sig ner och vilade under tiden vi bara satt. Veterinären var trevlig, assistenterna lika så. Väldigt lugna och pedagogiska mot Allvar. De ville först kolla om det verkligen inte skulle gå att sätta sedering i låret på honom. Det gjorde det inte. Sen ville de testa nacken. Det gick inte heller. Sen kom de tillbaka med sedering man lägger via mungipan. Usch och tvi. Sista försöket. Sedering förtäckt av köttbulle. "SLAFFS!" så vart det klart. Allvar hade varit tjurig på mig hela morgonen eftersom jag ju "glömt" ge honom frullen, så självklart blev han bästis med assistenten med köttbullen. I och med att det inte gick att sätta sedering via spruta så slocknade Allvar aldrig helt utan var bara väldigt groggy. Typ. Men han låg snällt och det räckte med en plåt på tassen för att få en bra bild åt veterinären. Sen skulle det ju tas blodprover för att kolla diverse annat. Vi testade nåt nytt - jag lämnade rummet. Och efter att han sjöng till när de lade ner honom låg han snällt, tyst och fint hela tiden och lät dem hållas. Det är några dagars väntan på blodprovssvaren, och självklart håller vi tummar och tår för att allt ska se bra ut. Efter att blodproven var tagna kom veterinären tillbaka. Han hade kollat plåten och berättade vad han sett och vad han trodde. Mjukdelsfraktur (när han sa detta visste jag direkt hur jädra ont det gör, då jag haft det själv i höger armbåge). Detta innebär att vi har strikt träningsförbud och ska hålla oss till promenader och vattentramp samt att Allvar ska simma 3x5 minuter minst en gång varje dag. Dessutom så ska jag massera och stretcha tassen varje dag, så ofta jag kan och orkar. Detta är för att undvika att det utvecklas till artros. Så smärtstillande i 2 veckor och rehaba. Oooj så små ögonen var, haha! Ingen var gladare än Allvar när vi väl klev ut från kliniken igen. Omplåstrad och halvt sederad satte han sig jämte mig i skuggan efter att ha nosat runt en stund. Väntade ett par minuter för att kolla honom lite extra, sen ringde jag sambon som var i stan med Sid och sin bror och hade det trevligt och åt glass på Ben & Jerry's. Skulle stanna till vid ett Apotek på vägen hem och hämta ut smärtstillande medicinen, men upptäckte då att man ännu en gång skrivit ut Rimadyl trots att jag berättade att Allvar inte klarar den (bajsar rent blod). Nåja. Ringde och pratade med dem, så jag kan hämta ut på måndag (om nu Apoteket här i storbyn har hemma...). Så snart Allvar är piggare igen och har ätit samt att det svalnat av ute så ska vi ner till "stranden" och simträna första passet. Om 2 veckor ska vi tillbaka och så ska veterinären bedöma den rehab jag gjort, så jag hoppas på att allt ser bra mycket bättre ut då. Men fasen vad skönt ändå, att det inte var benfraktur. Oj vilken klump som försvann ur min mage... Fortfarande inte jättepigg, men har druckit och knaprat i sig ett par knäckebröd.
Sid och jag har varit och hälsat på mormor och morfar ett dygn, och varmt som i en bastu har det varit. Med andra ord så ja, vi har badat i havet. Gäller att passa på. Även Lollo behöver svalka när det är sånt här väder, och eftersom han är kastrerad växer hans päls som jag-vet-inte-vad och är dessutom trist i kvalitén. Tunn och väldigt "flygig". Ser ut lite som att han slickat i ett vägguttag, typ. Så ikväll innan jag och Sid åkte hem plockades trimmern fram och så hjälpte jag mina föräldrar att skala av typ en halv hund bara i ren "flygpäls". Bilderna säger kanske inte er så mycket... ... men oj vilken skillnad det blev! Han såg plötsligt minst tre år yngre ut. Tänk om en annan kunde få en lika magisk klippning..? Han gillar det inte precis, och jag är ju inte direkt nån mästare och vet vad jag håller på med, men man kräks ju i alla fall inte av att titta på honom och han mår bättre utan det tjocka lagret dålig päls. Det är ju dessutom lättare att hålla hans päls ren efter varje trim. Kamma sig efteråt är ju en självklarhet, och Lollo gör det helst utan annans inblandning. Och som kamm tager man vad man haver - en plastpiggad dörrmatta är alldeles utmärkt. Dags att knoppa. Lååång dag hos veterinären imorgon...
För ca 2 veckor sedan vann vi en tävling. Riktigt skoj med tanke på "motståndet".
Hoppas på att snart kunna avslöja mer. Vi lånade sambons bil ner till promenaden ikväll. Ingen kombi, så det var bilsele på som gällde. För första gången nånsin för Allvars del. Trodde det skulle bli vilda protester därbak i baksätet, men han lade sig ner att vila efter att jag svängt ut från byn. Samma sak när vi åkte hem. Lugnt och skönt i bilen. Bortsett att jag inte fattade hur jag skulle ratta in en roligare radiokanal, så vi fick lyssna på finska hela vägen hem. Ja, selen är stor. För stor. Den har suttit på Arrak (schäfer/dobermann), så det är inte så konstigt om den ser gigantisk ut på en liten kepieskit. Men man tager vad man haver. Och lös åker Allvar minsann aldrig i bil, den saken är säker. Och efter att ha testat på att ha honom såhär känner jag mig bara så väldans glad över att mitt plåtskrälle kanske funkar igen nu (återstår att ta reda på imorgon när jag ska till jobbet). Promenaden var trevlig. Kort och väldigt varm, men trevlig. Massor med folk bitvis. Känns himla skönt att kunna pussla om schemat så jag bara jobbar förmiddag imorgon och sedan är ledig resten av veckan. Har plockat använda kondomer, ölburkar och ciggpaket på stranden idag (jobbar ju med, typ, "röj") och det ska bli skönt att slippa vara med och ta det värsta nu under dagarna som kommer. Mo-ha-ha! Jag som är strandskygg ställer numera snällt upp när det är dags för sonen att doppa sig. I sällskap med mormor begav sig de båda sälarna iväg och tog ett skönt, svalkande dopp. Vidare avslappnat för egen del vet jag ju inte riktigt om det är. Jag kan liksom inte förstå tjusningen med känslan av att kunna peta närmsta granne under näsan bara genom att sträcka lite på armen... Morfar bjöd på åktur och självklart var kuttersmycket med och kramades lite med "ex-husse": Man vill liksom inte åka hem såna här dagar...
Allvars veterinär ringde under torsdagskvällen. Provsvaren hade varit precis så perfekta som de kunde vara. Tydligen. Happ. I och för sig tog de snabbprovet för borrelia vilket jag hört kan vara rejält missvisande, men i alla fall. Om jag känner mig helt lugn från tankarna på fästingburet? Nej. Ont i magen över artros dessutom. Nu ville hon även att de tar nya prover när han ändå är knockad för röntgen. De vill kolla bukspottskörteln på honom. Kändes som att få ett slag i magen. Hans "skavfläckar" på hasen hade tydligen fått veterinären att fundera. Skrapprover kommer också tas, för att utesluta rävskabb (vilket hon inte tror att han har då han i stort sett aldrig kliar sig, men som hon sa; "Bättre att vara säker"). Allvar fick travträna lite lätt under en av promenaderna idag för att göra av med energi och då jag ville kika på om han var "ren" i steget. Såg varken hälta eller annat. Tvärtom såg jag en kelpie som undrade varför hans matte var så sabla dryg som inte kunde öka farten lite. Det är med blandade känslor vi kommit hem. En timme var vi i behandlingsrummet och veterinären och hennes sköterska tog sig tid, var lugna och positiva. Som vanligt med andra ord. Allvar ville först inte alls att de skulle kolla bakvagnen (inte det minsta konstigt med tanke på hans register...), men efter en stunds lirkande fick de trots allt kolla om han kunde sträcka ut ordentligt på bakbenen samt vad det är för skav han fått på samma ställe på bägge hasar. Skavet tror de beror på nån typ av hårt underlag han legat på (jag kan inte komma på vad det skulle vara?), och han sträckte - tack och lov! - ut fint. Det Allvar reagerade kraftigt på var när veterinären sträckte tårna i höger bak. Då hade han märkbart ont. Ryggen hade perfekt "schvung" och var stark, kroppen var i övrigt fin och välmusklad och ingen annanstans reagerade han som på höger baktass. Blodprov fick tas efter ytterligare en hel del övertalning och veterinären ska ringa imorgon med besked då de skulle kolla om borrelia och en hel radda annat som jag aldrig skulle kunna upprepa namnen på. Ytterligare en ny tid bokades in, men denna gång på kliniken i storstan. Allvars högra baktass ska röntgas för att se så att det inte är artros, spricka eller annat. Träningsvila behövde vi enligt veterinären inte ta så länge jag gaffar upp tassen så att tårna inte "sträcks isär" på honom (t ex som när de klättrar över stock och sten) och om vi tar det lite lugnare än vanligt. Funderade länge innan vi gick på hur vi ska göra och kände efter hur det kändes i magen. Ni vet, magkänslan. Den brukar sällan ha fel. Så jag fattade beslutet att jag väljer att sätta honom på vila tills vi fått svaren på blodproven och röntgat. Jag vill helt enkelt vara säker. Och eftersom det är ap-varmt ute och Allvar fortfarande känns trött (vilket fick veterinären att direkt misstänka borrelia) så tror jag inte han protesterar. Att vi missar 'debuten' nästa torsdag skiter jag i. Allvar går före allt annat. Jag har tyckt att Allvar ändrat kroppsform senaste tiden, och helt ärligt har jag tyckt att han lagt på sig. Veterinären och sköterskan frågade också kring foderbytet vi gjort och lite sånt då även de tyckte han blivit lite "rund" sen vi sågs sist, men det visade sig att vi hade fel allihop. Han hade gått ner! Sist vi var där vägde han nästan 1 kg mer. Det visade sig vid undersökningen att han musklat på sig av all ny träning och därför blivit mer "kvadratisk" i kroppen. Häftigt! Allvar har gjort som sin matte med andra ord (jag har plötsligt fått lår och rumpa av all löpning och alla "ben-vikar-tyngd-hej-och-hå-övningar" vilket gör att jag inte kommer i mina jeans...). Hur som helst. Nu kommer jag gå med ont i magen tills telefonen ringer, och sen gå vidare med ont i magen tills han blivit röntgad. Känns trist att komma in med honom på röntgen för andra sommaren i rad. Förra året var det ju ryggen. Ja, ja. Får försöka se det positivt. Hanteringsträning på hög nivå för honom och miljöträning för min del (stället ligger jämte ett slakteri *Uäck!*). Stort tack till T som hoppade in och sysselsatte Sid under tiden!
Har fått frågan om jag använder några särskilda appar för att träna och så, och jodå. Det gör jag. Använder den här i omgångar. Har just fått kostkonsultation, men skulle säkert behöva dra igång den här igen för ett extra getöga. Håller mig - som vanligt - till gratisversionen. Har även fått frågan hur jag tränar eftersom jag inte går på gym. Det är ganska enkelt med hjälp av olika modeller jag hittat lite här och var. Här är några exempel: Det svåra är inte själva träningen - det svåra är att hitta motivationen.
Ringde och bokade in Allvar hos veterinären innan idag, och jag blir alltid lika trevligt bemött. Behövde bara säga att jag ringde om min kelpie och att han känns slö, att han har en trött blick. Så vips var vi inbokade på på onsdag eftermiddag som sista patient för dagen och med extra undersökningstid så att de verkligen inte ska behöva stressa med honom (står numera i journalen att han kan vara svårhanterad för att jag ska slippa behöva säga till varje gång och då vi fortfarande inte riktigt vet om han kunnat skaka av sig att muppveterinären var såpass hård helt i onödan mot honom när han skadade tassen och vi var tvungna att åka in akut till en för oss helt främmande klinik). Blev lite svettig när jag kom att tänka på att jag ju inte kan ha med Sid in i undersökningsrummet och inte heller kan lämna Allvar helt i händerna på veterinären då han har mig som trygghet, men ett meddelande ut till vännerna om hjälp så var det snabbt fixat. Evigt tacksam över så fina vänner som ställer upp! Så nu håller jag bara tummarna för att det är nåt "simpelt" för Allvars del. Har rätt ont i magen just nu, faktiskt... Att börja jobba klockan 7 gör att dagen känns oändlig. Ibland bra, ibland inte lika bra. Idag är nåt slags mellanting. Har hunnit få mycket gjort, men samtidigt har jag gått runt och varit totalt förvirrad och knappt vetat vad jag heter. "Trött" är förnamnet, hehe. Allvar är inte sitt piggaste jag, så vi har hållit oss till promenader. Träningen får vänta tills han blivit undersökt av sin veterinär. Under långrundan mitt på dagen stötte vi på ett litet roadkill som fick mig att ta ett sånt där litet tremetersskutt rätt upp i luften. Har gått och tänkt på annat hela dagen och liksom glömt av mig och vad jag håller på med, så när den plötsligt låg mellan fötterna på mig susade jag upp en bit i skyn med ett yl. Med tanke på hur många huggormar jag sett detta året så veeet man ju aldrig... När jag väl landade igen och hade tjoat iväg ett par steg vände jag mig och och såg vad som skrämt mig. Inte var det mördarhuggormen i alla fall. Och så kände jag mig sådär tafatt skitfånig som man kan göra när man gjort bort sig fast ingen såg. Åh, herregud, så töntig jag kände mig. Började asgarva och Sid hakade på. Härliga onge. Hans porlande skratt som är sådär ärligt, även om han inte har en aning om vad han skrattar åt. När det var dags för måndagsrundan med gänget stuvade jag in grabbarna i bilen en stund innan. Även under denna promenaden var jag fruktansvärt trött, disträ och ouppmärksam vilket ledde till att jag var kass på att hålla avstånd och kom alldeles för nära ett antal gånger. Men det gick bra, tack och lov. Varken Allvar eller de andra hundarna brydde sig. Men det blir till att be de andra om ursäkt vid nästa träff och rycka upp mig och göra om och göra bättre. Vi gick en halvtimmes runda i tron om att det tagit längre tid än det gjort, så medan de andra tränade på gräsplanen vid bilarna när vi var tillbaka igen så satt jag och Sid och fikade lite. Hemma igen var det bara att natta Sid och Allvar nattade sig själv i sin koja. Nu blir det att dricka en kopp té, lägga upp mina värkande ben i högläge en stund, träna armarna lite och snegla nån minut på TV. Sen sova. Ny dag med nya tag imorgon. Men inga ärenden som måste springas, och det är himla skönt. Bara fullt fokus på att mysa med grabbarna hela dagen.
Så senaste lydnadspasset körde vi en plats med lite "pet med tån i rumpan"-störning. Han ligger bra, min pälskrokodil. Å andra sidan sett så vet jag ju hur himla lite som egentligen krävs för att han ska resa sig just nu när han är såpass "o-lagd", så det gäller att hela tiden hålla sig inom ramen så att han lyckas för att det ska stärka. Vi lyckades få till det väldigt bra även med kattstörning. Yey! Belöningen är lek och kamp. Men Allvar tycker att matte tröttnar för fort och markerar att hon ska skärpa sig genom att lägga den pyttelilla bitstocken vid (läs; på) hennes fötter. Hon fattar genast.
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|