När vi kom hem gick Allvar runt i huset och letade. Han tyckte nog att det fattades nåt, och mycket riktigt. Sonen hade fått stanna kvar hos mormor och morfar. De ska ha egentid tillsammans och leka och busa och härja hela helgen. Men imorgon hämtar vi vår lille trollonge igen, och jag tänker passa på att gå ytterligare en lång, härlig runda med Allvar.
Morgontimmarna är nästan religiösa. Ofta så vackra att det gör ont att andas. Den friska luften, fågelkvittret, vyerna. Man får aldrig, aldrig glömma, för det är då man börjar längta in. Det hjälper även om man har rätt kläder för syftet, slitstarka och
som gör att man klarar att vara utomhus i vind, väta och snö. Jag är en hönsmamma. Jag skulle nog aldrig erkänna det högt, så sssshh. Men så är det. Och det gör att jag med varje jycke gjort samma, samma, samma misstag. Jag håller stenkoll på dem istället för tvärtom. Jag vet att man ska lattja fram följsamhet och hej och hå när de är valpar just för att de ska lära sig att hålla koll på vart husse eller matte tar vägen, men se näääeee. Det går inte för mig. Jag har väl för mycket kontrollfreak i mig för att det maskineriet ska kunna oljas ordentligt. Det gnisslar och hostar och har sig istället, vilket innebär att jag håller hököga, kallar in när de springer för långt och har mig. Ajabaja Lisa, men vafan?! Idag var tanken att ännu en dag träna koppelgåendet, men... Det var så fint väder... Jag kände mig påhittig... Ähh... Kopplade loss och började köra på med samma sak som i koppelgåendet. Bara för att se vad som hände. Och tjenare kungen! Vilken succé det var. 3 km med både promenix i skogen och sedan genom precis hela byn - med Allvar lös. Det enda jag höll koll på var omgivningen (hundar, bilar, katter, rådjur, bussar, människor, etc). Allvar fick hålla koll på mig för första gången i sitt liv, typ. Och varje gång han tog kontakt bakåt belönades det framåt. Precis som jag skrev om igår. Och det var en underbart avslappnad runda vi hade. Det blåste pingviner runt öronen på mig, men ack så skönt det var att liksom bara kunna... logga ut. Det kom 18 kilo kärlek och landade rätt på bullmagen när jag skulle vila en snabbis efter jobbet. 7 minuter fick jag sova, kanske inte riktigt så snabbt som jag tänkt. Men lönlöst att ens tänka tanken att försöka somna om, de där 18 kilona kärlek ville ha 380% uppmärksamhet. Uppenbarligen. Så det fick han. Fast kanske inte fullt ut så som han själv tänkt. Först åkte han på pedikyr (till sin förskräckelse), sen rallyträning. Fortfarande "Sitt framför" som filas. Hade tänkt lägga ett spår idag, men vad sjutton?! Vindstilla när jag åkte till jobbet, värsta halvstormen när jag åkte hem. Näe, då går inte jag in i skogen kan jag lova. Alldeles för många vindfällor här efter stormen sist och en björk i huvudet vill jag absolut inte ha. Det räcker med skräckförkylningen vi just haft, hela familjen. Fick ett bra tips (tror jag) angående spårselen och hur jag ska mjuka upp den. Ska köpa det som behövs och testa så snart jag kan. Återkommer med mer info om detta. Ett tvättäkta stalltips. Det ni! I en hundblogg, haha! Men håll med om att alla sätt är bra utom de dåliga, just läder/skinn är ju nåt som i alla fall jag använder flitigt i utrustning till hundarna (koppel, selar, halsband). Och varför sitta och ruva på tips jag kommer över istället för att dela med mig? Nu ska jag pysa och puttra lite i soffan innan det är läggdags.
Blev medlem både inom vår BK och SBK i början av året. Detta är första gången
jag får en tidning. Nåt medlemsnummer hos klubben har jag fortfarande inte. Tre dagar i veckan är jag numera i ett stall och jobbar. Utöver annan trevlig personal så finns där helt klart den trevligaste kollegan jag haft - genom tiderna. Alltid på strålande humör, alltid busig med tretton rävar bakom öronen, alltid lätt att snacka och umgås med. En grymt skön kollega helt enkelt. Och inte blir ni väl förvånade över att det är golden retrievern Baloo jag talar om heller? Det har tydligen blivit en vana för Blobben (jag vägrar anamma husses smeknamn "Balle" på honom) att när han väl får komma in till oss andra efter att hästarna släppts ut på morgonkvisten och vi ska köra igång med mockningen så drar man ett rejs i stallgången för att checka av vilka som är där och var vi finns, för att sedan tvärnita hos var och en och säga "Tjena-hallå-tjoho-här-är-jag!" och därefter avsluta rundan hos mig. Där vänder man upp baken och får låren masserade en liten stund, vilket man tackar för genom att hålla handen mjukt i gapet en liten stund. Eller kramas. Idag fick jag en björnkram som hette duga. Isbjörnskram..? Blobben är ju faktiskt vit.
Jag förstår om folk kanske tycker att det är jobbigt att han kan ta ett språng mot dem. Det är inga små marsvinsskutt vi snackar om liksom. Men samtidigt, är det en för oss helt främmande människa som tvunget vill hälsa på honom så varnar jag dem för att han just kommer hoppa. Därmed överlåter jag beslutsfattandet till dem om de vill ta det eller ej. Dessvärre har jag under åren insett att folk inte tar en på allvar när man talar om för dem att hunden kommer hoppa, och han hoppar högt. Men, men. De har fått en varning i alla fall, och jag är medvetet tydlig i den. Är det folk vi känner och som kommer hem till oss så vet de flesta av dem att de ska vända honom ryggen när han blir för i gasen. Får Allvar en rygg så hoppar han inte. Det kan bli en stunds snurrande för stackarn som Allvar fått upp ögonen för, men sen är det över. Ignorerar man Allvar så kommer han koppla av. Har de då lyssnat och agerar på detta sätt? Näe. Så Allvar hoppar. Och de gnäller. Hundvana eller ej så körs detta på repeat. Men! Allvars hoppande är inget som stör oss som lever tillsammans med honom, det är inget som stör oss i träningen och det är en underbar energi som jag helt enkelt bara försöker förvalta rätt. Jag kan gå in och kräva av honom att han ska sluta, vilket han då gör, men träna bort? Näe. Faktiskt inte. Har er hund någon egenskap eller grej för sig som kanske inte alltid uppskattas? Och gör ni något för att träna bort det? Eller gör ni som mig och struntar i det? Hur går era tankar?
Träningspromenad under ljusa timmar är obetalbar. Nektar för själen som just nu är sönderstressad. Allvar som börjat fatta galoppen skötte sig exemplariskt redan när vi klev ut genom dörren - han har fattat att det lönar sig. Först av allt vill jag att han ska få sträcka lite på sig. Trots allt så har han legat och sovit medan jag varit och jobbat. Om han dessutom kan få tarmen att röra lite på sig i samma veva - even better! Allvar drar nämligen särskilt mycket när han är sketnödig, så det känns bara dumt att börja i den änden när vi kan göra det lättare för oss. Babysteps är vad som gäller. Så hur jag gör? Man kan nog ganska enkelt dela in det såhär:
Generalfelet jag verkar ha gjort (och som P påpekade direkt) är att jag belönat när Allvar befunnit sig vid min sida. Handbelönat, dvs direkt mellan näve och gap. Resultatet har blivit att jag belönat att Allvar gått vid min sida. Cirkeln det skapade var att han slungat sig fram i kopplet och dragit vidare --> när jag stannat har han studsat in vid min sida --> fått belöning --> slungat sig fram --> och så vidare. En väldigt lite trevlig cirkel, eller hur? Det som hände när jag började framåtbelöna istället var att Allvar får belöningen direkt på platsen han befinner sig när mitt "Bra!" kommer. Det har gjort det enklare för honom att förstå att det är helt okej att han går i full koppellängd, men att han inte behöver jobba som en gris framåt för att försöka göra kopplet ännu längre. Resultatet på det? Slakt koppel --> trevligare promenad --> gladare matte --> studsbollig Voff. Underbart! Men med tanke på min kassa teknik i att förklara blir det kanske lite lättare om ni får se istället? Ha dock i åtanke att jag hade mobilen i högerhanden - tillsammans med kopplet. Därav att det är ganska skakigt när han väl drar till lite. Ha även i åtanke att det för ett par dagar sedan hade varit stört omöjligt för mig att ens försöka filma med kopplet i samma hand just på grund av allt drag. En mycket trevlig förbättring som skett, om ni frågar mig. I övrigt har jag sett över våra promenader och hur mitt eget engagemang har sett ut, gjort en totaluppryckning på alla fronter vilket snabbt resulterat i att det ser ut som på bilden nedan efter ca 20 minuters träningspromenad. Allvar har då inte längre lust att gå i full koppellängd eftersom matte när som helst kan berömma, belöna eller hitta på bus. Inte precis en syn som gör ont när jag tittar ner på min vänstra flank, och det är himla trevligt att möta folk som sett oss träna år ut och år in och som nu ler åt oss och hojtar att vi ser sammansvetsade ut. Mysfaktor hög! Nu är det bara att hoppas på att det håller i sig och fortsätter åt rätt håll. Men det verkar onekligen så. Även rallyträningen går bättre och bättre nu när mitt engagemang ändrats. Rätt energi börjar sippra fram, och det var lääänge sen! Och vet ni vad det bästa av allt är? När Allvar och jag går våra träningspromenader (alltid barnfria sådana) så försvinner omvärlden och alla bekymmersrynkor en stund. Helt magiskt! Den stunden värderar jag väldigt högt, den är guld värd! Finaste lille Voffen.
I en ganska liten och - med tanke på innehållet - väldigt lätt låda fylld med en otrolig mängd papper kom idag både Glukosaminet och oljan. Äntligen! Hade hunnit glömma att jag beställde den största Glukoburken som fanns tillgänglig (750 g), så blev ganska förvånad när jag fick syn på den gigantiska burken. Sen blev det lite "Ahaaa"-moment, haha! Perfekt tajming att det kom just idag då den andra burken tog slut igår. Pappret luktade enligt Allvar väldigt, väldigt märkligt. Och så den där extragrejen jag beställde till Allvar. Kanske onödigt, men jag hoppas verkligen att den kommer hjälpa till att göra skillnad - en vettig spårsele. För nu ska vi börja om från noll och ingenstans. Efter att ha ruttnat på att han vrålar på i spåret lade jag undan Kenjan vi haft till detta och bytte till halsband och koppel i armhålorna istället. Det har inte känts alls bra, och jag har märkt att Allvar ogillar trycket som trots allt blir mot nacken. Så nu har vi den ultimata lösningen - en sele som sitter bra och där jag kan fästa koppel på vardera sida tills dess att jag kan byta tillbaka till spårlinan. För att den ska sitta ännu bättre tänker jag göra två hål till vid bogspännena. Och så måste jag klura ut nåt bra sätt att mjuka upp den på, för huuuvva vad stel! Får väl fråga kollegorna i stallet imorgon om de har nåt bra knep, vilket de ju borde ha.
Hoppas på att paketet med Glukosamin och olja ska komma under morgondagen. Finns även en grej med i det paketet som jag är väldigt nyfiken på om den kan underlätta spårbekymret.
När jag försökt vila en stund efter jobbet idag insåg jag att näe. Det är meningslöst. Frös, hade huvudvärk och var genomtrött. Men eftersom jag inte kan andas med magen längre och har dragit upp axlarna över öronen igen så kängade jag på och så tog jag ut Voff på promenix i det kalla men ack så fina vädret. Fåglarna kvittrade, solen värmde faktiskt lite och luften var riktigt frisk. Så jag gjorde mitt bästa för att njuta lite av det. Och till slut lossnade det, med lite hjälp från min privata lilla clown. Han var på sitt allra bästa humör, och hejhoppla vad det gick när han fick springa lös. Ingen promenad är komplett utan det obligatoriska rullandet...
När vi hade nån kilometer kvar hem kvittrade fåglarna som bara den. Både Voff och jag stannade upp, riktade luktstrutarna mot solen, kisade och njöt. Axlarna sjönk nog faktiskt nån centimeter där och då. Sen åkte de tillbaka upp igen när vi fortsatte gå några minuter senare. Saknar fågelkvittret. Kanske skulle skaffa en skiva eller app eller nåt med bara mysigt fågelkvitter? Det verkar lugnande. Måste verkligen försöka hitta på nåt för att råda bot mot tröttheten jag har fått senaste månaden, både mentalt och i kroppen. Det funkar inte att väga 3 ton i huvudet och släpa sig runt i en kropp som fullständigt saknar energin och lusten. Har ni några bra förslag?
Just suttit och betalt 750 g Glukosamin och 1 liter Omega3 Fiskolja (anländer vilken dag som helst, götta). Snart dags för ny fodersäck också. Det är billigt att ha hund. Skitbilligt. Riiight... Överväger att köpa Boxadan till honom nästa vända det är dags för ny olja, men inte för att det är billigare utan för att det finns en pump till den flaskan. Herregud vad klibbigt och oljigt och äckligt det blir på en gång med skruvkork, och så stinker man fisk om händerna hela dan... Pump? Jatack!! Men det är ju det där. Det må kosta ogratis att ha hund - men det ger så otroligt mycket mer tillbaka. Att jag investerar i Allvars hälsa och välmående är en självklarhet för mig, och även om oljan stiiinker fisk när den kommer på händerna så fixar jag gladeligen med det - för hans skull. För ni skulle se pälsskillnaden! Fettet i oljan gör även att hans medicin tas upp bättre av kroppen, och den skillnaden medicinen gör på honom och hans mående? Wow... Som natt och dag! Men kostnaderna till trots, nog fasen växer valpsuget... Jag kan dock lugna er. Det är inte aktuellt med fler hundar här hemma. Inte ens när sambon suckar åt en bild på en dobbevalp eller tycker en schäfer är snygg ger jag vika. Eller..? Ingen rallyträning för oss imorgon. Jag lipar nästan blod!
Mössa och solbrillor - den ultimata kombinationen om ni frågar mig. När sonen och jag klev upp i morse var det grått och tråkigt ute. Regnet hängde i luften. Men sen hände nåt. Under tiden vi åt frukost sprack det upp och himlen blev precis knallblå. Molnfritt. Och jag insåg att jag planerat denna helgen helt åt helskotta fel... Igår gjorde vi ingenting vettigt alls, bara såsade fram och vilade i mängder. Däremot idag hade smarta jag planerat in att det skulle veckotvättas, städas, klippas klor, storhandlas, torkas blodpudding, och så vidare. Hur mycket av det gör man utomhus? Men lite sol fick vi allt på oss. Men visst, även om solen sken så nöp det ganska bra i kinderna och från och med nu är det vantar på som gäller. Ovant som bara den! Ikväll tog jag med mig grabbarna ut på en lite lagom lång kvällsrunda, och jag och sonen kikade på stjärnorna då hela himlen var underbart prickig. Allvar gjorde ett rejält utfall mot ett träd och jag fattade noll och ingenting. När vi kom ett par steg närmre klev det fram en medelålders man från bakom trädet och betedde sig allmänt onyktert. Ahh. I övrigt agerade han inte utåt en endaste gång vid hundmötena vi fick. Fasen, det går nog framåt där! Allvars 'nya' varseltäcke gjordes ingen rättvisa på foto taget framifrån, hehe. Imorgon börjar rallyträningen och det ska bli sååå roligt! Nu har jag längtat halvt ihjäl mig den senaste veckan, så nu kliar det i träningstarmen kan jag lova. Eventuellt träning med bästa rally-A på tisdag, och dessutom verkar det som att det kanske kan bli aktuellt med ridhusträning i vinter trots allt. Wo-hooo!! Imorgon är det stärkning av handsignaler som ska få sig en rejäl puts.
Har totalt lessnat på att nöta här hemma i byn, så idag stuvade jag in grabbarna i bilen och rullade iväg. Lagom till vi packat ut oss igen och börjat gå upptäckte jag att det blev varmt om ryggen. Och herregud så härligt - sol!! Det var väldigt länge sen vi sågs sist. Så jag skojar inte när jag skriver att vi njöt, alla tre. När vi lämnat samhället och kommit in en bit på skogsvägen släppte jag Allvar som nöjt sträckte ut i sin fulla längd och härjade omkring en stund. Härliga hund som lyssnar när matte kallar trots att energin sprutar som fontäner ur öronen.
På väg till bilen igen träffade vi på R och Bamse som var ute och rastade benen. R hade sett oss på långt håll då vi - som vanligt - var fullutrustade med varselbling, men vi hade tydligen inte fastnat på bild. Phew, haha! Tjittjattade en stund när en dam körde upp intill oss där vi stod, stannade bilen och rullade ner rutan. Trodde hon skulle skälla på oss för att vi stod en liten bit ut på gatan då trottoaren liksom tar slut just där eller alternativt fråga efter vägen då hon passerat på andra hållet strax innan, men inte då. Hon tittade på mig, sken upp och sen fick jag höra en lång harang beröm i stil med "Ni syns SÅ bra med era varselreflexer! Vad härligt att se att det finns folk som vet hur man använder reflexer!" och så vidare. Hoppla! Haha, vad paff jag blev. Men vad roligt att höra att det faktiskt finns de som uppskattar att man spökar ut både sig själv, hund och barnvagn - även dagtid denna årstiden. Och det är ju så, syns man så minskar risken att bli påkörd. Logiskt som fan. Blev himla glad av damens ord, så jag ska komma ihåg dem nästa gång jag svär över att behöva dra på oss alla reflexerna igen, hehe. Lagom tills hon körde igen hade det blivit svinkallt och jag och mina grabbar begav oss hemåt igen. Det blir en tidig kväll ikväll då jag känner av att jag inte är i form. Reflexer räddar liv - smarta människor använder dem.
Tidig morgon och det fick bli rastgården en sväng för att ösa ur den värsta energin. Svårt att undgå se när han tycker det är lite väl tråkigt med vilan vi haft... ... men eftersom jag nu ser ljuset i tunneln (och hoppas på att det inte är ett tåg) och han varit så otroligt duktig fick han idag något mycket ovanligt i vårt hem - ett godisben! Jumbosize, såklart. 2 dygns vila kvar, sen hoppas jag att allt återgår till det normala, både med jobb och träning.
Jag klickade in mig på en tråd i ett forum för ett tag sedan där det snabbt hade eskalerat från en rasfråga till att helt handla om huruvida det är okej att lämna hundar ensamma hemma i 4-6 timmar eller ej. Och det är det ju inte. Tydligen. Man måste ha hunden på hunddagis eller anställa en dogwalker - att detta kanske inte ens finns tillgängligt är ingen ursäkt. Då lappar man på Ica om att man behöver hjälp med passning. För det är en självklarhet att någon som är lämpad och har kunskap svarar på denna lapp. Tydligen. Jag inser nu snabbt att vi bor i helt fel del av landet. Så är det då "Stackars Allvar" som är ensam 5 timmar/dag de dagar jag jobbar? Han aktiveras under sin rastningsrunda (inte poppis hos den jycken att köra rallymoment klockan 5 på morgonen, jag lovar!) innan jag åker och får komma ut på bensträckare och pinkeluring direkt när jag kommer hem och innan jag hämtar på dagis, samt har en hel eftermiddag och kväll tillsammans med hela familjen och får sin dagliga dos träning/fys och långpromenader - men det räknas tydligen inte in? Det enda som räknas är att han får ligga hemma och sova ensam i 5 timmar. Eller? Hur ser du på det? Hur gör du? Hur länge får din egen hund vara ensam? Jag kan förtydliga med att nej, jag anser att det är långt ifrån okej att en hund får ligga ensam en hel arbetsdag för sedan komma ut på en kissrunda och därefter tvingas ligga på sofflocket resten av kvällen för att husse/matte är för trötta. Har man sådana förutsättningar under längre perioder bör man se efter alternativ för lösning, ja. Allvar blev av Loboo utsedd till en av 5 hundarna som skulle medverka i en testpanel för deras nya kampludd. Det kom hem fort efter att han utsetts, bara några dagar, och vi satte genast igång att använda den som belöning i både rallyt och uppletandet. Och när det var dags att utvärdera 4 veckor senare var det egentligen inte mycket jag hade att påpeka.
Den praktiska färgen gör att du lätt ser den om du skulle tappa den t ex i skogen, och den går med lätthet in i ryggfickan på en Boberg-väst (skulle du råka glömma den där när du ska köra hem så är den väldigt mjuk att luta dig mot. Har testat även detta några gånger) liksom den är lätt att få ut utan att den fastnar och har sig. Är du intresserad av produkten? Klicka här.
Jag skrattar så jag gråter - det är såhär det är!
I väntan på att bli frisk...
Det känns som att varenda blogg jag går in på just nu fullständigt dryper av träning. Det riktigt osar käcka inlägg som "Idag har vi gjort det här och det här, det gick sååå bra!". Och inget fel med det, absolut inte. Det är roligt när det går så bra för andra. Ack nej, det hela handlar om min egen frustration. Jag är inte skapt för att uggla inomhus... Allvar är skitduktig och har skött sig hyfsat exemplariskt. Men den där "lilla" energin han hunnit lagra upp? Aj, aj, aj... Nån som vill träna honom åt mig första veckan? Haha! Känns som att det kommer bli en hel del lyckonafs där, hehe. Har satt träningsstart för oss på måndag, så jag får bita ihop tills dess och helt enkelt vila järnet. Hosta skiten ur mig. Sen blir det momentträning. Eftersom böckerna kommit har jag nu lättare för att känna efter vilka moment som behöver sättas på plats, och även i vilken ordning vi ska ta dem. Även handsignalerna måste ju stärkas, så vi har att göra kan man säga.
Hade fundering på om jag skulle fixa hem skyltar och grejer, men hallå? Vi väntar på snö och lång vinter. Inomhusträning kallas det, och eftersom ingen annan var intresserad av att hyra ridhus så blir det här hemma vi får köra. Skyltarna får med andra ord vänta tills våren. Nåja. Då har man ju nåt att längta efter i alla fall.
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|