Jag hade en tuffare dag på jobbet än jag själv uppfattade det som igår. Jag insåg det först idag när jag vaknade och upptäckte att jag fått mental pyspunka. Det är inte alls en rolig känsla, men samtidigt är det ju viktigt att man tillåter sig själv att faktiskt ha såna tillfället - bara de inte kommer för ofta och stannar för länge. Måndagarna kommer fram tills i vår vara en enorm påfrestning för mig rent mentalt, vilket drabbar energin för resten av veckan, men jag hoppas på att snart ha kommit in i det. |
Efter att ha kommit hem från måndagspromenaden igår varvade Allvar och jag ner med tassmassage och lite övrig stretching. Vi körde igenom några rallymoment innan alla kom, och det gick fantastiskt bra. Tror mig ha funnit en nyckel till sitt-stå, men vill samtidigt inte hoppas på för mycket då jag vet hur fort det kan svänga. Ska dock bli spännande att fortsätta köra vidare på det spåret. Och energin han har!? Härliga, härliga monster! Tänk, har vi hittat nyckeln så att vi sätter även sitt-stå - då är det bara på mig det faller. Då är Allvar startklar och redo att debutera! Nåväl... Och då kommer vi till den där så förbenat tråkiga punkten som vardagen är alldeles för full av - prioriteringar. Jag hade gärna sluppit behövt tänka på det över huvudtaget och haft outsinlig energi, men eftersom jag har både familj och hund att tänka på kommer energin därför läggas på just dem. Inga övriga sidprojekt. Känns tråkigt nu när jag börjat få fart under fötterna, men sånt är livet. Och för att inte tappa vinden i seglen och den positiva andan jag äntligen fyllt lungorna med så är ju valet ganska enkelt, trots allt.
0 Comments
Vi körde ju 4 söndagar på raken för att se hur intresset låg. Det visade sig vara obefintligt, och inte ens den som föreslagit att vi skulle återuppta söndagspromenaderna har visat sig. Dessutom är det svårt att få till en starttid så att det passar majoriteten och så att det funkar att gå innan det blir mörkt som i graven. Så ikväll fattade vi gemensamt beslutet om att dessa promenader läggs ner.
40 minuter efter vi kom hem från långrundan med sonen var det dags för måndagspromenaden. Denna gången höll sig bandaget på plats, och Allvar var kontaktsökande. Vi var inte så många, men det var trevligt. Allvar och jag höll oss längst bak då jag liksom fick kräma ur det sista ur benen (märks att förkylningen inte riktigt släppt än). Där fick vi sällskap av A och Stina samt R och Bamse. Så vi gick och pratade om smått och gott. Efter rundan, som ikväll blev 3,2 km, hjälpte jag R att mäta på Bamse som ska få en alldeles egen Björkissele (skulle behöva beställa en själv nån dag). Vi får väl se om jag mätt rätt nånstans, hehe. Håller tummarna för att den ska passa. R ska även få bli vid mitt gamla hundförarbälte (skulle ändå slängas ikväll) så att de ska kunna komma igång med lite drag. Ska bli kul att följa! Hemma igen fick Allvar ett knäcke, jag tog mig en kopp té och nu tänker vi faktiskt tokdäcka för natten. Ny dag och nya tag imorgon.
Ny hund med i gruppen idag, en bearded collie med sin matte. Allvar tog på sig sin bästa krigsmundering. Han är i alla fall frekvent. Alla nya hundar får samma välkomnande... Så vi lade oss i täten och sen var allting frid och fröjd. Duggregn och underbart klar luft. Riktigt skön runda. Nu skissas det på nya rundor inför måndagarna,
samt ska läggas om tidsmässigt på söndagarna. Regnet har stått som spön i backen precis hela dagen, men just som alla som skulle delta anlänt slutade det och till och med solen visade sig. Är det inte underbart? Blev lite varmt under höstjackan, men vaddå? Det överlever man. Allvar fick testa sina "Höst"-skor, och jodå. De kommer säkert funka bra. Låter lite märkligt om dem mot asfalten bara, men igen - vad gör det? Höst = vildsvin. En sån där liten detalj jag glömmer varje år. Vi får väl hoppas på att det inte finns nåt åtråvärt i vår egen trädgård så vi slipper denna typen av besök... Knappt 3 km fick vi till, men så gick vi bara i knappt 40 minuter. Liten runda, med andra ord. Varm kopp té, tjock filt och ladda inför jobbet imorgon.
4 söndagar i rad testar vi nu att starta upp söndagspromenaderna här hemma i byn. Kommer folk så fortsätter vi. Kommer det ingen, ja, då fick vi i alla fall 4 trevliga söndagar ändå. Idag blev det 6 hundar och 4½ mattar.
Med tanke på det ösregn jag jobbade i under morgonen (enda torra fläcken jag hade på tröjan när jag kom hem var i armhålan..?) och förmiddagen så var det ingen vidare fart på oss när jag kom hem. En varm dusch, tända en brasa i keddyn och ett fruset märgben till Allvar och en gigantisk, supervarm kopp té till mig - och en powervila. Hann inte vara hemma särskilt länge innan det var dags att blåsa vidare på möte, sen hem, slänga i sig käk och leka med sonen, sen stuva in Allvar i bilen och åka iväg på promenaden. Men vi hade i alla fall grym tur med vädret under promenaden, och det klagar man ju knappast för. Kylig vind (dags för jackan nästa vecka?) men sol. Och ett glatt gäng. Vad mer kan man begära? Allvar fick träna lite dragkommandon med störning. Gick hur bra som helst. Och med tanke på hur trött jag var så var det väldans skönt att ha händerna fria. Lindade bägge baktassarna med veterinärstejp som de sagt att jag ska för att tårna på honom inte ska spreta (vilket resulterar i att han blir halt), men seriöst, hur länge tror ni det satt kvar? Typ 0,4 km, sen hade de glidit/sparkats av. Så jag jagar vidare som bara den efter betydligt bättre. Borde ju finnas, slädhundar har ju?! Bamse och hans husse är nya i gruppen. Det har visat sig att Bamse är en riktig ekorrskitare. Långt upp i trädet skulle han. Och vi andra vek oss av skratt. Är helt och fullständigt slut efter idag. Go'natters på er!
Finaste helt avslappnad innan avfärd. En fröjd för ögat och mattehjärtat blir ack så varmt. Av nån underlig anledning är det ofta jag och Allvar som får bestämma både väg och fart på måndagsrundorna. Inte för att vi klagar, fast ikväll gjorde det rääätt ont i foten, faktiskt. Börjar kunna koppla av även på måndagsrundorna. Min finaste fina.
Vi lånade sambons bil ner till promenaden ikväll. Ingen kombi, så det var bilsele på som gällde. För första gången nånsin för Allvars del. Trodde det skulle bli vilda protester därbak i baksätet, men han lade sig ner att vila efter att jag svängt ut från byn. Samma sak när vi åkte hem. Lugnt och skönt i bilen. Bortsett att jag inte fattade hur jag skulle ratta in en roligare radiokanal, så vi fick lyssna på finska hela vägen hem. Ja, selen är stor. För stor. Den har suttit på Arrak (schäfer/dobermann), så det är inte så konstigt om den ser gigantisk ut på en liten kepieskit. Men man tager vad man haver. Och lös åker Allvar minsann aldrig i bil, den saken är säker. Och efter att ha testat på att ha honom såhär känner jag mig bara så väldans glad över att mitt plåtskrälle kanske funkar igen nu (återstår att ta reda på imorgon när jag ska till jobbet). Promenaden var trevlig. Kort och väldigt varm, men trevlig. Massor med folk bitvis. Känns himla skönt att kunna pussla om schemat så jag bara jobbar förmiddag imorgon och sedan är ledig resten av veckan. Har plockat använda kondomer, ölburkar och ciggpaket på stranden idag (jobbar ju med, typ, "röj") och det ska bli skönt att slippa vara med och ta det värsta nu under dagarna som kommer. Mo-ha-ha! Att börja jobba klockan 7 gör att dagen känns oändlig. Ibland bra, ibland inte lika bra. Idag är nåt slags mellanting. Har hunnit få mycket gjort, men samtidigt har jag gått runt och varit totalt förvirrad och knappt vetat vad jag heter. "Trött" är förnamnet, hehe. Allvar är inte sitt piggaste jag, så vi har hållit oss till promenader. Träningen får vänta tills han blivit undersökt av sin veterinär. Under långrundan mitt på dagen stötte vi på ett litet roadkill som fick mig att ta ett sånt där litet tremetersskutt rätt upp i luften. Har gått och tänkt på annat hela dagen och liksom glömt av mig och vad jag håller på med, så när den plötsligt låg mellan fötterna på mig susade jag upp en bit i skyn med ett yl. Med tanke på hur många huggormar jag sett detta året så veeet man ju aldrig... När jag väl landade igen och hade tjoat iväg ett par steg vände jag mig och och såg vad som skrämt mig. Inte var det mördarhuggormen i alla fall. Och så kände jag mig sådär tafatt skitfånig som man kan göra när man gjort bort sig fast ingen såg. Åh, herregud, så töntig jag kände mig. Började asgarva och Sid hakade på. Härliga onge. Hans porlande skratt som är sådär ärligt, även om han inte har en aning om vad han skrattar åt. När det var dags för måndagsrundan med gänget stuvade jag in grabbarna i bilen en stund innan. Även under denna promenaden var jag fruktansvärt trött, disträ och ouppmärksam vilket ledde till att jag var kass på att hålla avstånd och kom alldeles för nära ett antal gånger. Men det gick bra, tack och lov. Varken Allvar eller de andra hundarna brydde sig. Men det blir till att be de andra om ursäkt vid nästa träff och rycka upp mig och göra om och göra bättre. Vi gick en halvtimmes runda i tron om att det tagit längre tid än det gjort, så medan de andra tränade på gräsplanen vid bilarna när vi var tillbaka igen så satt jag och Sid och fikade lite. Hemma igen var det bara att natta Sid och Allvar nattade sig själv i sin koja. Nu blir det att dricka en kopp té, lägga upp mina värkande ben i högläge en stund, träna armarna lite och snegla nån minut på TV. Sen sova. Ny dag med nya tag imorgon. Men inga ärenden som måste springas, och det är himla skönt. Bara fullt fokus på att mysa med grabbarna hela dagen.
Måndagsrunda med 7 ekipage (oss inräknat). Grattis till C och A vars Cookie blivit friröntgad. Himla skoj! Allvar skötte sig perfekt hela rundan, bara nåt moff mot flatten som är ny i gruppen. Bra promenadväder fick vi också, även om det kändes lite kyligt till en början. Efter en lååång dag igår kom Allvar och jag iväg till kvällspromenaden med gänget. Vi blev 6 ekipage ikväll, och trots att vi valde en av de lite "längre" rundorna så slogs det ett nytt tidsrekord. 35 minuter runt simhallen. Och då gick jag och Allvar och A och Brownie på halvfart och snackade om både ditten och datten (allt från festivaler till älgloppor) i täten. Så för att ta tillvara på resterande 25 minuter fick hundarna dricka och doppa sig lite i sjön för att sen köra lite allmänlydnad i skuggan. En av övningarna gick ut på att A satt på gräset och vi skulle gå runt med hundarna utan att de skulle bry sig honom. Allvar blev plötsligt misstänksam när vi skulle passera och gav honom lite onda ögat i ryggen. Övningen efter var att vi skulle gå fram till A som fortfarande satt på samma ställe och att de skulle kunna ta en gottabit utan att hoppa eller på annat sätt "antasta" A. Allvar körde plötsligt och helt utan begäran från mig stenhårt med sin lydnad ("Kom nu" betydde plötsligt "Fot"), och höll duktigt snygg kontakt, satte sig perfekt fot och registrerade inte ens att han satt typ 2 cm från A. Jag lovar! Han märkte det in Först när jag pekade på gottabiten A höll fram trillade polletten ner och han öste på med lite kelpiekärlek. Knashunden. På vägen till bilen fick Allvar gå lös då vi gick en bra bit framför alla de andra och jag höll koll på omgivningen. Busade lite och han fick rycket och rusade runt, runt, runt. Men ack vilken skillnad det är. Som ettåring hade det inte funnits en chans att bryta honom om jag inte hade gått in lite mer fysiskt och sugit tag i honom i förbifarten. Nu räcker det med ett "Kom!" så skuttar han - trots dampryck - likt en halvblind gasell in vid mig (ja, det gäller ju som sagt att vara mjuk i knäna när detta åbäket kommer i närheten) och så är det bara att klappa om och koppla och gå vidare. Fick efter en liten stund syn på en schäfer medan Allvar var upptagen med att göra av med överskottsenergi, så kallade in och kopplade. Schäfern hade nog gärna velat vara med och röja lite, för jag såg i ögonvrån hur husse fick hålla emot när den låg på i kopplet och ville mot oss. Hade tänkt ta ett canicross-pass igår kväll, men det var faktiskt för varmt. Vi tar igen det en annan dag. Ga-ran-te-rat. Trött hund somnade nöjt när vi väl var hemma.
Idag har vi farit runt som aldrig förr. Är helt slut. Vid lunch åkte hela familjen Lathund hem till mina föräldrar då min mamma hade syskonträff. Med stor släkt spridd över hela avlånga landet så det är väldigt sällan jag träffar dem. Tyvärr. Då gäller det att passa på. Alltid lika trevligt. Blev så glad av att se snorvalpen leka med min moster/"extramamma" också. Har längtat efter att låta dem träffas och idag blev det så äntligen dags. En bild jag låser fast i hjärtat. Allvar och jag vände på tröskeln i stort sett. Hundpromenad med gänget då han fått stå tillbaka hela dagen. Gick hur bra som helst. Lite gruff mot en flatte som visst är ny i gänget, men en bestämd hand i sidan så lade han av och lade sig att rulla i det gröna gräset medan de andra tränade. Dessutom kom brandkåren och hade övning, så hundarna blev klappade och omtufsade av brummig man i märklig kostym och hatt. Gick även det hur bra som helst med alla hundar. Allvar ville gärna hångla lite med Herr Brandman och gjorde ett par försök, men det fick han inte.
Ett 80 meter långt spår med 2 vinklar, och jag kan konstatera att det tar sig. Det är långt ifrån klockrent eller ens vidare snyggt, men det går bra mycket bättre än förut! Allvar och jag rullade i vanlig ordning ner till samlingsplatsen innan de andra kom. Lade spåret på kortklippt gräsmatta där det med stor sannolikhet passerar väldigt många andra hundar under en dag, och så fick det ligga i 10 minuter medan jag gick tillbaka och hämtade Allvar. Visst, kunde ju låtit det få längre liggtid, men nu blev det som det blev. Mer drag i snörena idag, och det var betydligt mer sicksackande över spårkärnan, han tappade bort sig nån gång och lite distraherad av andra doftspår. Framför allt eftersom vi gick spår under skott. Tydligen var det övningsskjutning på skjutfältet några kilometer bort, och det smällde så det ekade över sjön där vi var. Allvar? Han kunde inte brytt sig mindre. Jag? Jag är sketanöjd. Bara det bilden längst till höger visar, en koncentrerad nos i backen, gjorde min kväll.
Lagom tills vi var klara hade de andra rullat in. I med Goofy och Lisa fick dessvärre åka hem igen då Goofy reagerade så negativt på skotten, så vi blev 5 ekipage på rundan ikväll. Är folk rädda för att de ska krympa när de blir lite blöta eller vad händer?? Efter en lååång dag där jag mer eller mindre omedvetet taggat mig själv med negativ energi redan från det att jag lämnade snorvalpen på dagis kändes det som att vi behövde uppleva nåt jäkla positivt. Så när klockan närmade sig 18 rullade vi neråt storbyn för att möta upp övriga deltagare. Allvar skötte sig alldeles strålande och det är så enormt skönt att faktiskt kunna slappna av. Nu var det ju inget gigantiskt gäng som gick promenaden, men det har kunnat räcka med en hund på lite avstånd för att väcka den skitnödiga sidan hos Allvar. Och när vi gick där, lite framför de andra, så funderade jag tillbaka lite på när den här "förvandlingen" började ske hos åbäket. Kan ni gissa? När jag slappnade av och lärde mig strunta i om folk blänger eller snackar bakom ryggen, sänkte axlarna och accepterade att Allvar inte alltid är trevligheten själv - då blev han coolare. Det blev ett markeringsmorr ikväll, men det var tyst och det var jäkligt effektivt då briarden som kom upp i äschlet på honom när han stod och nosade genast ökade avståndet. En hund med vett, för en gångs skull. Vad den nu skulle upp i äschlet på honom att göra in the first place, men i alla fall. Det var allt som hände. För ett par månader sen hade han troligtvis försökt slakta briarden, eller i alla fall tugga av dess lugg. Inte ens ett gruff vid bilen trots att det var en annan hund nära vid bilen jämte. Känslan av framgång, mm... Tänker absolut inte påstå att detta är nåt som "funkar på alla hundar, testa du också", för så jäkla enkelt vet vi nog alla att det inte är. Individanpassning oavsett. Och hos Allvar kommer de där små hornen fram lite då och då vid hundmöten, vilket ger tillfälle till kvartsamtal. Dessutom kan jag ju inte tipsa om nåt som jag inte är 100% medveten om hur jag gör heller, det blir ju ganska svårt. Men en sak är i alla fall säker - det gjorde mig på bättre humör. Inte så mycket piggare, men gladare. Och det ger rätt energi. Tyvärr ingen lydnadsträning, men det blev lyckat ändå. Vi tar igen det imorgon. Kul snack efteråt, skrattade så jag höll på att pinka ner mig. Allvar visade att han är bra på att chillaxa numera och lade sig på gräset en stund. Kopplade av. Bjussade honom på ett litet godisträd och han busade lite med K. Regnet som hotade slapp vi och hemma var vi vid 20-tiden. Drog en lättnadens suck när vi rullade hemåt och jag kom på att jag är ledig resten av veckan. Skönt. Dags att passa på att ta det där hårdspåret då, eftersom det ös(vräk)regnade bort igår. Åkte ner en stund innan, värmde upp åbäket och sen körde vi ett kort race med kättingen för att sedan varva ner, stretcha och svalka av innan alla andra började droppa in. Har knappt ätit nånting på 2 dygn nu (en halv varmkorv i bröd, några äppelbitar och ett par knäckebrön, typ), så kände mig sådär måttligt social. Men vi gick rundan och satt och mös lite i solen innan vi rullade hemåt igen. Imorgon planeras ett hårdspår. Faktiskt. Nu åker joggingtightsen i trekvartsmodell fram. Puh, vad varmt!
Det har varit ruskigt dålig anslutning till dessa den senaste tiden, så engagemanget har försvunnit även hos oss andra. Vi var med andra ord eniga idag när I tog upp att det kanske är dags att skrota dessa rundor. Möjligtvis kan jag tänka mig att ta på mig att dra igång dem till hösten igen, men det återstår att se. Glad sommar på er och jag hoppas att vi ändå syns på måndagsrundorna.
Jag hann kliva ur bilen, värma upp Allvar och påbörja linförigheten. Sen jäklar. Det var länge sen jag blev så tvärstopp pinknödig som just precis där och då. Guuud! Och då var det 45 minuter kvar innan det skulle bli promenad i en timme... Vädret kan sammanfattas som soligt men kyligt. Var bara att dra på softshelljackan och se glad ut. Inte för att man fryser mindre när man är så pinknödig att det liksom bubblar i öronen och man ser hur det skvalpar innanför ögonlocken... Sätta mig bakom en buske? Mjae, inte mitt inne i storbyn. Bra knipträning, haha! Dock påverkade det talet och jag var nog inte mitt mest sociala jag. Jag ville bara springa rundan runt, sätta mig i bilen och rulla hem och gå på muggen. Allvar skötte sig helt exemplariskt och drog knappt ens i kopplet. Ibland görs det framsteg, minsann. Nåja. Lydnaden. Kände mig inte alls nöjd med den idag. Allvar kändes lika loj och disträ som igår. Men börjar få in vanan att filma våra pass nu, och tack och lov för det! För faktiskt, det såg bättre ut i kameran än från min egen vinkel. Inte lika mycket tryck i honom, nej. Disträ, ja. Men han jobbar på så gott han kan. Får se om jag lägger ut nåt av filmen här. Nu är det dags att sova. Kursavslutning imorgon. Har lovat att filma de andra när de går banorna så att de får se hur de ser ut, vilka grejer de har för sig, vad som kan bli bättre, etc. Kan bli intressant. Näe, hönsen har inte ett jäkla smack med inlägget att
göra egentligen. Men vi passerade dem längs vägen. Ikväll rullade Allvar och jag ner till samlingsplatsen vid bouleplanen och passade på att klämma in lite rally innan promenaddejten med gänget. Dessvärre körde jag ifrån pärmen med alla olika moment, så väl på plats fick jag fullständigt hjärnsläpp. L och Enzo kom ganska omgående efter att vi anlänt, och de har tränat rally så där fick vi lite hjälp. Super! Och L kom med ett väldans bra förslag - räta på ryggen! Jag går som om jag vore en metkrok... Promenaden blev... skitkort. Typ bara en kilometer. Så väl runt var det träning på "allmänlydnad". Med facit i hand kan jag erkänna att jag borde åkt hem. Jag var alldeles för tankspridd efter förmiddagens upplevelse och dessutom lite för trött för att ge rätt engagemang. Allvar körde nosen i gräsmattan och sen var det färdigdiskuterat. Han hade inget som helst intresse av att träna nån "allmänlydnad". Inte så konstigt kanske när det låg molekyler av rökt kalkon överallt då detta användes som 'förbjuden frestelse' för hundarna. För den delen var det i och för sig inte bara Allvar som körde nosen i gräsmattan och låste sig, utan typ... alla. Så det känns ju ändå som ett bra (?!) tecken. Det var inte bara vi, hehe. Vad jag är sjukt nöjd över ikväll är att Allvar hela tiden har visat upp en riktigt trevlig nuna mot alla. Inga utfall, inget muttrande eller morrande, inga spända ögonbryn eller rynkor i pannan eller nånting. Glad, positiv och sådär kelpiskt skuttelihoppig. Och jag tänker inte ens försöka förneka att jag suger åt mig likt en svulten tvättsvamp när de andra berättar vilka framsteg han gjort och hur cool han blivit jämfört med innan. Allvar börjar helt enkelt närma sig fucking perfect, haha! Medan snorvalpen är på dagis imorgon ska vi ta och köra ett goffapass rally. Dethar blivit väldigt knapphänt med träning under veckan som gått. Inte bra. Snart kursavslutning, då måste vi ju visa att vi faktiskt lärt oss nåt. Kanske skulle testa att gå med rak rygg imorgon? Helt klart dags att filma igen, så jag får se själv hur det ser ut. För jag tycker ju att jag går rak i ryggen, haha! Kort i tonen? Nejdå, halvvägs i sängs *zzZZzz*
Ett skönt avslut på veckan som passerat, och en bra start på dagen. Solen sken, fåglarna kvittrade och jag fick hjälp av I med snorvalpens vagn över den lilla bron vid ån där Allvar kryper (alternativt stirrar, vilket var fallet idag) över. Så nu nu är I certifierad barnvagnsförare också, hehe.
Har fått mig en påminnelse om varför man ska hålla sig undan första vårsolen och dess förrädiska värme. Varför man inte ska lockas att ta av sig trots att man dör svettdöden och av vätskebrist i alla kläder. Lovar att minnas detta tills nästa vår. Kanske. Eller... Jag ska försöka komma ihåg. Typ.
Vilken härlig helg det varit! Dagens förmiddagsrunda med gänget blev en svettig historia då skogen läade av och solen värmde. Phew! Väl i mål badade Goofy, och Allvar blev helt grön av avund, haha!
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|