Kan villigt medge att jag inte var alls sugen på att rasta pälsen idag. Kroppen är fortfarande skakig och inte alls i form. Men. Bajspåsen fick trängas med spypåsen i fickan, och så ut på en superkortis. Och visst. Väl ute var det ju rätt skönt med all den friska luften som blev extra, extra frisk med tanke på snöslasket som faller. Vi tog en sväng runt dammslussarna då det var ända rundan jag kände jag pallade med, och då kunde vi ändå klämma in lite 'miljöträning'. Det töar och har nu även regnat/slaskat, vilket jag anade skulle innebära lite extra drag under trälapparna, och helt fel hade jag inte. Så vad gör man då, när man mår apa, miljötränar hunden och samtidigt vill visa kritiker att det aldrig handlar om tvång när jag tränar en "osäker" Allvar? Man hivar upp mobilen. Varsågoda. Bäbisjoller och voff som övervinner nåt äckligt. | Med fart under tassarna. |
Nu ska jag kräla in under filten igen...
0 Comments
I lördags körde vi uppletande. Värmde upp med småprylar som sonen inte längre vill ha/använder och körde sedan vidare med pinnar som jag stoppade ner i hålor i marken, gömde under ris, etc. - "Inga konstigheter!" joddlade Allvar och blåste iväg och kom in med pryl efter pryl. Och varför springa fler gånger än nödvändigt..? Vi hann även med miljöträning innan i storbyn tillsammans med sonen och hans mormor. Därefter pedikyr när vi kom hem, vilket efter en stunds brottning ledde till supergrepp á la matte. Fult, enligt Allvar. Effektivt, enligt matte. Så slapp jag få en baktass i ögat även denna gång. I lördags blev det en promenad här hemma i byn innan det var dags att lämna sonens mormor vid tåget igen. Lite miljöträning där också, både i storbyn, utanför tågstationen och inne i väntsalen. Allvar lika cool som vanligt. Efter att min mamma klivit på tåget åkte jag och Allvar vidare hem. Kände mig faktiskt tvungen att stanna och dokumentera detta ovanliga vi såg längs vägen - solen!
Hur tänker ni kring detta?
Igår skulle jag hämta min mamma vid tåget, så jag stuvade in Allvar i bilen och rullade iväg. Vi kom i god tid och fick bästa parkering (såklart), så vi bänkade oss vid en av busshållplatserna och bara satt där och tittade på folk. Nyttigt då Allvar taggade upp sig så han satt och skakade så fort nån närmade sig. Har för mig att det stavas f-ö-r-v-ä-n-t-a-n, hehe. Med mig hade jag en av våra oreanga, skitiga handdukar. Bättre än inget alls, och vi satt på den båda två. Hellre det än att bli blöt om äschlet, och Allvar får gärna sitta med torra tassar när möjlighet finns. För mig handlar det inte ett dugg om att man skämmer bort sin hund i såna lägen, utan att man är omtänksam mot sin hund - som för Allvars del har lite trassel med en av sina tassar. Så det se. När de ropade upp i högtalarna att tåget var på väg in förflyttade vi oss till perrongen, men höll lite avstånd till resenärerna. Jag vet ju hur glad Allvar är i folk, men frågan är hur glad folk är i att Allvar studsar på dem med skitiga tassar när de ska åka nånstans.
Först rullade tåget min mamma kom med in. Strax därefter kom nästa tåg på andra sidan perrongen. Det susade in bakom ryggen på mig, och just som det skulle passera tutade det till. Folk på perrongen studsade till lite då de stod och pratade med varann, lyssnade på musik i lurar eller bara stod i andra tankar och inte hade koll på vad som hände runt dem, men peppar, peppar - Allvar och jag stod/satt bara lugnt. Antagligen för att jag redan registrerat att folk stod för nära kanten, och hörde tåget komma. Man kan ju lägga ihop 1+1 liksom, hehe. Allvar blev överlycklig över att se min mamma komma bland alla människor och gjorde ett skutt mot henne, men en snabb avvärjning och därefter direkt avledande från min sida och sedan var det inte mer med det. Väl hemma skulle han prompt visa henne alla sina tuggben (det är Allvars "Välkommen hem till mig"-ritual), sen försvann han ner bland kuddarna i soffan och tokdäckade.
Gu'natters.
Det har varit tyst om honom länge, så en uppdatering om Lollo kanske är på sin plats? Han har länge (dvs i flera år) haft en knöl på sitt vänstra framben. Nu tyckte mina föräldrar att den vuxit, så även om han inte haft ont eller varit störd av den var det dags att undersöka. Och undersökningen ledde till att man ville öppna och kolla.
Min allra finaste lilla.
... men när det plötsligt blir plusgrader, ösregnar och sedan fryser på igen? Då kan det kvitta. Det känns som att det kan bli spännande att åka till jobbet imorgon. Möta timmerbilarna som vrålar fram på smala vägar är inte alltid kul när det är ultimat väglag, så nu? Bara att hålla i ratten och hoppas på att det går bra. Det är såna här gånger jag känner att det är skönt att jag inte har 9473562 olika aktiviteter med Allvar. Att ligga ute på vägarna mer än det jag bara absolut måste räcker gott och väl. Plusgraderna har dock en annan effekt mer än att det ställer till det för väglaget - det suger i spårtarmen! Längtar nåt så otroligt efter barmark nu...
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|