Måndag. Det började varmt och även om Allvar får ta det lugnt så var jag taggad som attans på en veckas tungt lyftande på gymmet. Allvar har fått "nöja sig" med sina promenader, massage, stretching och trickträning. Lite rally har vi också kört för att inte tappa så mycket som vi annars tenderar göra under dessa eviga skadeperioder. Mycket fokus på kontakt och följsamhet. Jag har inte riktigt uppskattat att snubbla runt över honom på banorna, så det var lika bra att ta tag i det på en gång. |
När jag därefter var på dagis och hämtade sonen inträffade det. Det där man aldrig vill ska hända. Kraften och energin mattades av och byttes ut till feber och en näsa som aldrig vill sluta rinna. Whaaat!? Tappade såpass att jag nog hade dött lite om jag behövt stånka fram med barnvagnen. Skönt med en son som vill springa själv, faktiskt. Rasade in genom dörren här hemma (i såna här lägen känner jag bara - all heder till alla ensamstående!). Efter det har jag legat utslagen. Snorat och varit febrig som katten. Äta? Glöm det... Té har varit min bästa vän... Och Allvar. Ja, jag kämpade med att försöka aktivera honom igår, men det slutade med godislet hemma. Kul, kul... Men vad gör man? |
Allvar har fått rallyträna betydligt mer nu ikväll då jag - tack och looov!! - känner mig aningen piggare. Fortsätter köra på med kontakt och följsamhet. Fick även ett ryck och har börjat träna in slalom mellan mina ben. Höll på att ångra mig när min röstbelöning fick åbäket att dubbelstudsa av lycka rätt upp i skrevet på mig, men lite svinn får man räkna med. Och än är kvällen ung, så vi kommer ta ett pass till på både rally och trick.
och vaknar pigg som en mört imorgon igen.