Jag vet inte varför, men jag var sjukt uppe i gasen efter jobbet idag. Så nästan direkt efter att sonen vaknat från sin middagslur och ätit lite mellis så stack vi ut, grabbarna och jag. Efter en liten bit kände jag att jag ville gå långt, så på med GPS:en i mobilen för att mäta sträckan. Vad jag inte upptäckte då utan ytterligare en bit senare var att Allvar hunnit karatesparka av sig lindan. Nåja..? Första ormen/ödlan/vad-man-nu-vill-kalla-den vi fann var det bara mos kvar av. Efter 3,5 km började allvar ligga på som ett riktigt as i snöret. Jag visste ju varför men ville ha honom till att skärpa sig. Jag blev genomsvett kan jag lova. Skärpte han sig då? Näpp. Han hade ju fått vattenvittring... Oj vilka vackra ord min son fått höra idag... Uscha, inte bra. Fick satanshelvetesförbannadejävlaskitåbäket (som han där och då hette) att skärpa sig i åtminstone 5 långa minuter. Sen fick han som han ville. Bli blöt om pälsen. Och han njöööt! De säger att det är ett bra svampår i år. Visst kan jag hålla med. Jag hittar mängder och åter mängder. Men alla är de röda med vita prickar... Efter Allvars dopp fick han rycket. Och hela byn hörde troligtvis min stämma. Inte okej att få rycket och fara runt som en skitnödig blådåre över ris och stock och sten utan lindad tass. Knappt då heller. Herregud, jag trodde inte jag hade såna röstresurser. Men tydligen. Och till slut var det lugnt i lägret igen och vi kunde fortsätta vår väg hemåt. Andra ormen vi såg levde och var inte alls mos. Den höll på att bli då den låg just där jag kom runt en krök med barnvagn och trött blick, men när jag ändå såg den där skumma pinnen ringla ihop sig sådär, då blev det tvärnit. Så om den är mos nu - då är vi oskyldiga även till detta. 6,2 km senare ramlade vi in genom dörren här hemma. Dunder och brak, det kändes som om mina fötter fastnat i såna där "betongskor" maffian använder sig av i filmer. Jösses. Det var länge sen. Insåg sedan att jag gått hela rundan i helt fel skor. Suck. Medan far och son satte sig och pratade lite och hade det allmänt gosigt vräkte jag i mig lite käk, slängde på mig jackan igen och sen var det bara att rulla ner till storbyn och se glad ut och försöka att inte tänka så mycket på varken betongskor eller hur trött jag känner mig efter denna dag. Visst var det ett trevligt infall. Men vagnen... Vi är inte sams.
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|