Det här skrev jag tidigare idag på vår Facebook-sida, bara för att ventilera den inre känslostormen lite: "Jag tittar på Allvar. Möter den ebenholtsmörka blicken. Jag ser att han undrar. "Matte, har du glömt mig?". Det svider till i hjärtat likt inget annat. Självklart har jag inte glömt honom. Men hur talar man om för en hund att matte inte vågar springa med honom, inte vågar leka med honom, inte vågar träna med honom. Han tittar på mig som om jag stoppat undan honom i ett hörn i garderoben, likt nallen när man plötsligt tycker att man blivit för stor för att leka. Om han bara visste. Hur mycket oro jag känner för honom. Hur mycket jag hela tiden tänker på honom. Hur hårt jag längtar till den dagen vi får vara vårt team igen. Halsbandet åker på och han ser först så pigg och glad ut. När han inser att vi bara ska gå ytterligare en runda drar han en djup suck. Tittar upp på mig som om jag sviker honom, igen. Om han bara visste hur ont i hjärtat jag har över mitt fina lilla . Hela tiden. Imorgon är det åter dags. Jag längtar, samtidigt som jag fasar." | Det dröjde 10 minuter, sen kom det ett mail, följt av ett par till: "Du plågar honom!","Varför har du inte tagit honom till veterinären tidigare!", "Direkt olämplig som hundägare!!!", "Du ska säkert till stranden imorron?" Jag har jobbat hela dagen, jag är för trött för att ge nåt direkt 'svar på tal'. Så jag säger det så offentligt och tydligt jag kan - as if I could care less vad du tycker. Jag lovar att jag kommer fota imorgon så att även du ska förstå att jag faktiskt tar min hund till veterinären. Att jag gör allt jag kan för att finna vad orsaken till Allvars hälta är tycks gått dig helt förbi. Liksom flertalet tåg... |
Ni är inte anonyma. Ni är inte troll. Ni är bara nollor.
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|