Slå på djungeltrumman - hela Team Lathundarna har varit i stan! Var bara tvungen att försöka hitta en ny kalender inför 2014 eftersom alla vill boka in möten efter årsskiftet och hålla på. Underlättar att slippa PostIt-lapparna då, typ. Kändes skönt att se lite folk, även om det kändes som om majoriteten hade lätt utstående stressögon och maniskt shoppade julklappar. Förstår mig inte på den där 'klapphysterin'. Alls. Varför inte skänka sin tid istället? |
Efter en snabbvända på stan och bara mal kvar i plånkan återställdes ordningen och Allvar och jag gick en härlig höstrunda. Det må vara december, men vinter? Det är det baske mig inte! Men snart kanske..? Släppte Allvar som vanligt på åkern, men istället för att kuta runt som han brukar höll han sig i närheten. Och rulla-rulla-rullade. Smarta jag hade ju inte tänkt på att det kanske kunde vara blött i gräset, så bomullstäcket sa "Slurp!" och blev inom loppet av ett par minuter dyngsurt. Nåja... Hade ett annat med, så det var ju ändå lugnt. Dimman har legat tjock hela dagen, men som allra tjockast var den när vi skulle åka hemåt igen. Som att köra runt i en mjölpåse och försöka hitta. Tjohej. |
Efter att jag betalt och kvittot skrivs ut frågar killen om jag vill ha en påse till benen. Jag svarar nej eftersom jag lika gärna kan peta in de 4 lösa tuggbenen i den redan öppnade 10-packspåsen, och jag skulle ju bara ut i bilen med det (parkeringen ligger precis utanför och hur mycket väger 13 tuggben? Ähh, bättre att spara på miljön när man kan). "Meh! Jag var heeelt säker på att du var en sån som vill ha en påse!". Uhm..? Alltså..? Vad säger man..?
Jag må lida brist på social träning "här ute i skogen" och min hantering av människor är kanske inte alltid den bästa, men jag begrep verkligen inte om han försökte vara trevlig, om han drev med mig, eller om han flirtade (sistnämnda går fetbort, jag är för gammal för att ragga på, haha!). Oavsett vilket så gick jag därifrån ungefär lika road som när jag klev in genom entrén. Säkert hade jag kunnat bjussa på ett mer relaxat tonfall och kanske ett leende själv, men när man fixar en rostbiffsstek klockan 06:30 på morgonen så är det en garanti för att man varit uppe ett tag. Ahh, det där med att ha med folk att göra alltså... Jag blir inte klok på det, haha!