Jag vet inte riktigt vilken 'kategori' denna bloggen faller i. Ja, jag har tappat en hel del av det träningsintresset av hund jag tidigare haft. Därmed inte sagt att vi ligger på soffan varje dag. Det är numera träning på rimlig nivå. Allvar är en familjehund, det vore lögn att säga annat. Vi har mys i soffan blandat med bus med familjen, lite träning och nån löprunda här och där. Inga tvång, ingen stress, inga måsten, ingen press. Helt underbart, faktiskt.
Troligtvis kommer jag aldrig mer vara en av dem som hänger på BK mer än ofta, som deltar i träningsgrupper, åker runt på kurser och håller på. Det är mer troligt att jag håller allt med hund på familjenivå framöver. Det känns som att jag landat. Blivit klar. Svårt att förklara. Självklart finns hundintresset kvar, men absolut inte på den nivån som tidigare. Allvar? Han tar det med ro. Han är precis lika pigg, busig, kramig, hoppig och underbar som alltid. Om möjligt är han faktiskt gladare nu när han slipper stressen i att åka runt och träffa alla främmande hundar hela tiden. Det har han aldrig riktigt trivts med.
Så är det då nån mening med att blogga om vårt liv numera? Finns det något som är värt att uppdatera om? Jag vet inte. Jag har funderat på att plocka bort bloggen många gånger senaste tiden, men jag velar fram och tillbaka. Kan inte bestämma mig. Den har trots allt hängt med i så många år nu. Jag kan själv se hur jag utvecklats både som hundägare och person när jag läser i den. Jag vet inte... Vad tycker ni? Är det dags att avliva Lathundarna?