Det har tydligen blivit en vana för Blobben (jag vägrar anamma husses smeknamn "Balle" på honom) att när han väl får komma in till oss andra efter att hästarna släppts ut på morgonkvisten och vi ska köra igång med mockningen så drar man ett rejs i stallgången för att checka av vilka som är där och var vi finns, för att sedan tvärnita hos var och en och säga "Tjena-hallå-tjoho-här-är-jag!" och därefter avsluta rundan hos mig. Där vänder man upp baken och får låren masserade en liten stund, vilket man tackar för genom att hålla handen mjukt i gapet en liten stund. Eller kramas. Idag fick jag en björnkram som hette duga. Isbjörnskram..? Blobben är ju faktiskt vit.
När han stod där med en tass på vardera axel och körde in nosen under hakan på mig och blåste varm andedräkt på min hals så slogs jag av tanken att tja, det är ju faktiskt ganska mysigt med stora hundar. När han sekunder senare tyckte att idén att skutta upp i mitt knä var tipptoppen slogs jag av tanken att tja, det är fasen inget fel på mindre hundar heller, haha! Blobben är en av de mest väluppfostrade ettåringarna på fyra ben som jag träffat genom alla år, så att han hoppar på eller mot någon tillhör verkligen inte vanligheterna (det är troligtvis betydligt vanligare att han tar sig en tugga hästskit ur nån av kärrorna). Husse har gjort ett bra jobb där. | Men efter denna händelse idag började jag fundera på mitt egna lilla knäckebrödsmonster och hans hoppande. Är det nånting folk ständigt frågar om så är det varför han hoppar så mycket mot folk. Mitt svar: glädje och lycka. |
Visst skulle jag kunna jobba bort det. Efter såhär många år skulle det säkert ta ett tag, men det är inte alls omöjligt att få bort. Det är bara en liten detalj, och det är den detaljen som gör att jag helt enkelt skiter i att träna bort det - jag måste jobba dämpande med Allvar för att få bort det, och genom att dämpa energin och glädjen för människor tar jag bort mycket av det som gjorde att jag valde kelpie. Så varför skulle jag vilja ta bort det? |
Är det folk vi känner och som kommer hem till oss så vet de flesta av dem att de ska vända honom ryggen när han blir för i gasen. Får Allvar en rygg så hoppar han inte. Det kan bli en stunds snurrande för stackarn som Allvar fått upp ögonen för, men sen är det över. Ignorerar man Allvar så kommer han koppla av. Har de då lyssnat och agerar på detta sätt? Näe. Så Allvar hoppar. Och de gnäller. Hundvana eller ej så körs detta på repeat. Men! Allvars hoppande är inget som stör oss som lever tillsammans med honom, det är inget som stör oss i träningen och det är en underbar energi som jag helt enkelt bara försöker förvalta rätt. Jag kan gå in och kräva av honom att han ska sluta, vilket han då gör, men träna bort? Näe. Faktiskt inte.