Anländer och anmäler i receptionen medan Allvar får vänta kvar ute i bilen. Som vanligt. "Veterinären är strax klar". Jag går och hämtar Allvar, det brukar gå fort när man får det beskedet. Och vi väntar. Och väntar. Och väntar. Andra hundar kommer in i väntrummet, Allvar laddar på dem allihop. Sura blickar på mig från hussar och mattar. Okej..? Och vi väntar. Efter 40 minuter får vi i alla fall komma in på ett rum. Och vänta. Och vänta. |
Efter ytterligare 15-20 minuter kommer så äntligen veterinären. Han ser direkt att Allvar väger av på vänster bak för att slippa tyngd på höger när han står upp, och han klämmer, känner och har sig en stund. Allvar är positiv men lite ängslig. Sköter sig fint och skvallrar när det gör ont. För det gjorde det. Dock inte i höger bakben, utan i ländryggen. Även höger baktass har han fortfarande väldigt ont i. Det beslutas snabbt om röntgen och han ska då sederas för så bra bilder som möjligt. Så vi inväntar att någon ska komma med sprutan. Och vi väntar. Och väntar. Efter 15 minuter kommer veterinären tillbaka och undrar om han fått spruta, men näe. Det har han inte. Veterinären går, kommer tillbaka, "klappar" Allvar och så är sprutan satt utan att Allvar hunnit förstå nåt. Och så väntar vi på effekt. Och vi väntar. Och väntar. Och väntar. Allvar sköter sig väldigt bra inne på rummet, och trots att hundar passerar och nån springer förbi utanför så väljer han att koppla av såpass att han lägger sig ner med hakan mot golvet medan jag kliar på honom. Nu i efterhand känns det skönt att jag inte visste att hundarna som passerade utanför var på väg till avlivning. |
Allvar var hyfsat medgörlig, tack och lov, så plåtarna gick fort att ta. Medan sköterskan gick för att få dem godkända passade jag på att skrapa Karius och Baktus hemlösa i gapet på min lilla krokodil. Han kom ju liksom ingenstans ändå. Klar med det och sköterskan som inte kommer tillbaka ser jag att Allvar inte kan hålla sig längre och med kisset rinnande väljer jag att ta honom ur "vaggan" och låta honom ligga på sidan på bordet. Bullar upp med papper, så får det helt enkelt bara rinna bäst det vill. |
Man vill ta ytterligare ett borreliaprov (Allvars 5:e sen 2012) för att vara på den säkra sidan eftersom hältan kommer och går, och jag ber dem att även kolla om hans Levaxin behöver regleras när de ändå ska sno blod från honom. Och blodprov som är så enkelt att ta..? Vi väntar och väntar. Och väntar. Och väntar. Till slut kommer det en sköterska till som kan hjälpa den som är ansvarig för sticket. Jag väljer att lämna rummet eftersom det brukar lugna Allvar när det gäller nålar. Icke. Han skriker, slåss och har sig. Det tar 30 minuter innan blodet är taget och Allvar äntligen får komma ut. Ger kopplet till sambon som väntar utanför med sonen, och de går iväg ut på gräsmattan med Allvar i hopp om att han ska slappna av och kissa medan jag stannar kvar och hostar upp den lilla förmögenhet detta gått på. Allvar kissar inte. Han vill hem. |
Han ska nu gå på Metacam (han tål ju inte Rimadyl) i 2 veckor och får enbart gå koppelpromenader samt eventuellt simma om han bara är uppvärmd, torkas av ordentligt när han kommer upp och har möjlighet att bära täcke efter. Lyftas i och ur bilen och inget annat som kan tänkas fresta på ryggen. På måndag måste jag ringa dit igen och boka in Allvar på rehabet för att de där vill kolla hur han rör sig på löpbandet. Där kan han få trava sig trött om så behövs för att han ska tillåta kroppen att börja skvallra om vad som kan vara fel.