Ber om ursäkt för alla dessa kassa mobilbilder. Är i behov av en sån där digitalkamera som ryms i fickan, och hoppas på att det snart finns just en sån här hemma. Hur som helst. Idag kom min mamma och hämtade Sid. Vi fikade lite först, sen tog de tåget hem till mina föräldrars. Passade på att hämta ut nytt Levaxin till Jörgen så att vi inte står där med en tom burk nu i dagarna när nu allt rullar igång på allvar igen, och sen körde jag hem. Grymt tyst att inte ha sonen hemma! Nästan otäckt. Man vet liksom inte riktigt vart man ska göra av sig själv. Ingen som kivar, kiknar av skratt och tjatar så att det blöder i öronen. Men som tur väl är så har jag ju en som aldrig sviker min sida, och han väntade troget hemma. Eller, kanske mer uttråkat än troget, men i alla fall. Min lilla skugga, mitt lilla hjärta. |
Så fort sonen är hemifrån blir han så obotligt gosig, och visst är det mysigt. I ungefär fem minuter. Hans armbågar är inte att leka med, haha!
Ikväll blir det bara lugnt, ingen lydnad, ingen rally, inga småtrick - ingenting. Bara vila. Imorgon ska vi börja ta tag i livet lite smått, men tills dess jäktar vi inte. Sid kommer hem först på torsdag, så nu ligger fokus helt och hållet på Jörgen under några dagar. Ja, och att börja skolan igen dårå. Men det är helt ärligt inget jag längtar till...