Ingenting. Nada. Zipp. Ingen fästingburen sjukdom. Inget annat som såg märkligt ut. Ingenting man reagerade på. Det enda vi behövde göra var att reglera medicinen för struman, vilket innebär dubbel dos tabletter varje dag i en månad när nya prover ska tas. Det var allt. Struman påverkar inte och gör så att Allvar är halt, och det gör att vi nu står på ruta minus trettiosju. Igen. Veterinären gillade att vi simmar med Allvar, men eftersom han blir halt även efter vila efteråt, så ska vi korta tiden till 2x2 minuter. Varken massage eller stretching hjälper märkbart, men veterinären tyckte jag skulle fortsätta ändå i underhållande syfte. Så blir han i alla fall inte stelare. Hur vi går vidare nu? Well, den som det visste... Allvar får fortsatt träningsvila fram tills vi ska åka till tjejen vi bokat in honom hos, och hittar hon inget kommer han bokas in på rehabet hos veterinären för att se om de hittar nåt eller åtminstone kan ge oss träningsråd för hur vi ska underlätta för honom. | Tror inte jag behöver berätta hur hög nivå frustrationen ligger på just nu? Det känns helt bedrövligt att aldrig finna orsaken till hältan. Och hela tiden oron. "Ett steg i taget", men vad fan gör vi när/om stegen tar slut?!.. |
2 Comments
Så jäkla tråkigt! Jag lider med er!
Reply
Lisa
17/7/2014 02:06:46 pm
Tack för tipsen! Tycker ju att veterinären borde hittat nåt om det vore så, men visst, man ska aldrig säga aldrig... :/
Reply
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|