Märker själv hur extremt blödig jag blir med denna lilla fågel som naturen egentligen borde få ta hand om på sitt eget brutala vis. Men jag kan inte hjälpa det. Det är nåt som blivit värre sen vi fick snorvalpen. Jag har helt enkelt utvecklat min soft spot till en gigantisk krater.
Så när jag i morse kom ut för att kika till lilla pippin högg det i hjärtat. Det är ingen liten pippiunge som vi trodde igår. Det är en halvplockad kaja som inte kan flyga då de (jag lägger all skuld på skatorna som hänger här då de är överjävliga) bitit av dem fullständigt. Filten den fått om sig igår kväll hade gjort susen, den var bra mycket piggare när jag kom ut. Dessutom hungrig, så frukost på sängen bestående av ett rått ägg. Flyttade i lugn och ro in den i hundgården istället, så att inte katterna ska komma till vad de anser vara "dukat bord", och så att Allvar låter den vara ifred. Placerade den på en gammal sunkig dyna, lade filten lite lätt över, en tallrik vatten jämte och sen var jag tvungen att rulla till jobbet. Hemma igen var pippin det första jag kollade till. Och den hade flyttat lite på sig och kraxade efter mer mat. Upp i affären och köpa kattmat och så pincettmata lite. Svårt att avgöra om den druckit något, så vi ska leta fram den gamla "sprutan" (ja, självklart kanylfri) så att jag kan lägga droppar under tungan på den. Vill inte dränka den lille stackarn. Har även mailat en tjej på KRV för att höra hur de anser att man bör göra. Märker själv hur extremt blödig jag blir med denna lilla fågel som naturen egentligen borde få ta hand om på sitt eget brutala vis. Men jag kan inte hjälpa det. Det är nåt som blivit värre sen vi fick snorvalpen. Jag har helt enkelt utvecklat min soft spot till en gigantisk krater. Uppdatering. Klockan 15:15 sa vi "Sov så gott lilla vän", och så fick lilla pippin somna.
2 Comments
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|