Det är ju trots allt så länge vi har hållit på med det här med att klippa klorna. Ooohh jeeesus vad jobbigt det är om man kallas Allvar, (ja, han heter ju faktiskt nåt annat). Det rycker i tassarna, han spretar, stretar, boxar och har sig. Vi börjar alltid med att jag har honom sittande mellan mina knän medan jag sitter på huk. Det slutar likadant vareviga gång, han liggande på rygg i mitt knä. En liten godis för varje avslutad klo. Varje gång. Samma visa. Det finns de som ömkar honom då det ju blir att man ibland - tyvärr - klipper lite i pulpan, men jag ställer mig då frågande till vad alternativet är. Så långa klor att han inte kan gå? Mjae, det finns inte i min värld. Och jag har verkligen försökt med allt. Verkligen, allt. Och när det väl är över och (förhoppningsvis) alla klor är klippta är han lika glad och busig som innan. Undra om vi ska ha det så i lika många år till? Antagligen... |
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|