När jag började packa väskan blev min svarta skugga intensiv. Höll på att snubbla över honom ett par gånger innan jag tröttnade och beordrade ut honom i groventrén. Träningsväskan betyder jobba med huvudet, så ni må tro att han var lagom gasad när han så äntligen fick skutta in i bilburen innan vi skulle rulla iväg. När vi skulle gå rastningsrundan insåg jag att nej, skulle jag ha några armar kvar så fick han ränna lös. Så det gjorde han. Max 4 meter framför mig gick han hela rundan - om han inte gick jämsides och undrade när vi skulle sätta igång. Efter rastning värmde vi upp honom lite i kroppen genom att springa runt lite, och avslutade med ett par balanshinder. Som vanligt självmordsbråttom på detta jädra åbäke.
När A kom satte vi upp en bana tillsammans, pratade och gick sen och hämtade jyckarna. A och Stina är så himla duktiga! Allvar och jag sitter vid sidan och jag hoppas typ i smyg att han ska "se och lära", haha! Härligt att kunna ha någon som kan grejerna att kika på, det är otroligt inspirerande.
så natten lär ju bli intressant.