Direkt efter jobbet stegade jag och Allvar iväg ut på en runda. Kände ett makalöst stort behov av att få lapa dagsljus, även om vädret ju kunde ha varit bättre. Allvar var pigg i benen, så jag valde väg med omsorg. Såna där avstickare där jag vet att jag kan hålla uppsikt åt alla håll och därmed kan släppa honom att springa mer fritt. Däremellan blev det koppelträning. Allvar gillar inte riktigt att inte få bestämma farten. Taskigt. |
Allvar fick såklart för sig att det var spårdags när han fick syn på dessa slitsarna. Men så är det kanske? Det är nog dags att ta tag i spåret igen nu när kroppen börjat återhämta sig. | Och hur svårt kan det vara att ha en sopsäck med sig i fickan när man är ute och rider då? Tydligen jääätte. Skönt man har en hund som inte dammsugar dessa högar med gommen... |