I förmiddags kom vi ut i solljus för första gången på... jag minns inte när (fast när jag tänker efter så är det säkert inte så värst länge sen...). Alltså, sol som värmer - hur skönt?! Jörgen trippade förväntansfullt på och när jag vek av från vår ordinarie rastningsrunda tog han lyckoskutt vid min sida. Höga jämfotahopp med pipljud och nafsande i jackärmen. Då vet man att det är en lycklig kille. Och även om jag har en ischiasnerv som krånglar just nu, så njöt även jag av att få traska iväg på en runda som vi inte går särskilt ofta. Den är inte så värst lång, ca 6 km, men man kan hitta på saker längs vägen. Vi körde mycket lydnad och inkallning. Det gäller att passa på nu när vi inte längre är medlemmar i någon klubb och allt måste göras så effektivt som möjligt då dagarna i stort sett är detaljplanerade för att hinna med allt. |
Det var faktiskt lite förvånande att hitta snö längs rundan. Även om vi haft riktigt aprilväder senaste tiden med snö varannan dag (känns det som) och sol varannan, så är ju marken så pass uppvärmd numera att kälen har släppt. Med det sagt behöver jag nog inte avslöja att vi var hyfsat leriga och skitiga när vi kom hem? Precis så som det ska vara! |