Snorvalpen verkar tycka att det är helmysigt att mormor är här. Han leker och busar och skrattar och har sig som aldrig förr. Att vi dessutom springer runt som yra (men välorganiserade) hönor allihopa är nog ännu roligare.
Råttan ska få sig en omgång massage ikväll. Det känns som att det kan vara behövligt. Blir nog lite djupare, så sover han gott sen. Min mamma försökte få honom att spela "död" innan, ett moment han ju kan sen valpstadiet. Men! Allvar är den mest levande "döda" hund man kan tänka sig. Svansen vevar, öronen spretar, ögonen stirrar, nosen går och huvudet ligger 4 cm över golvet. Ja, och så får vi inte glömma att han sparkar till med ena bakbenet också ungefär var 6:e sekund om inget godis kommer. Oooj vilken "död" hund. Ändå vet han ju att det inte kommer nåt godis förrän han ligger med huvudet i backen, slutar sparka och låter bli att vevar med svansen.