Jag sticker aldrig under stol med att vi har mindre snygg sida av vårt team (varför göra det?). Att Allvar har en del utfall för sig, att han kan ha en räv bakom örat och att vi ibland (?) skulle behöva en tolk för att förstå varann bättre. Att Allvar med bara liten retning kan reagera väldigt stort, näst intill överdrivet, och att han kan få för sig att vakta. Bilen, bollen, mig är absolut inget ovanligt och död åt den hund som kommer nära. Eller att han är mattegris där övriga familj kan vara hemma men som inte ägnas en sekunds uppmärksamhet förrän jag kommer hem igen och att han först då lämnar sin plats vid ytterdörren. Eller att han hoppar. Man behöver inte böja sig ner för att hälsa på denna råttan, tvärtom varnar jag folk för att göra det då de omedelbart blir knockade om de inte är beredda på att han kommer skuttande som en stenhård pälsboll rätt upp i ansiktet. Eller att han blir smått okontrollerbar när vi är i närheten av hav - då bara måste man ju bada! Om sånt här är 'rastypiskt' kan jag faktiskt inte svara på, men det är en liten del av hur jag har det i mitt liv med min råtta. Självklart finns det många trevliga plus i kanten också, förhoppningsvis nämner jag våra ljusglimtar här i bloggen, hehe.
En sak som jag noterat under mina år med Allvar är att de som inte har erfarenhet av kelpien har lite svårt för att förstå att de snappar upp allt i omgivningen oerhört fort och att man som förare måste (försöka) vara lika snabb på att läsa deras signaler. Att de har galet snabba reaktioner är verklighet.