be dessa människor att suck it med gott samvete.
Idag var det dags. Det innebar att Allvar inte fick nån frukost, vilket i sin tur innebar att han var duktigt sur på sin matte (Allvars mat- och sovklocka är helt jäkla otrolig). Första blodprovet fick Allvar ta på egen hand hos veterinären då jag hade sonen med mig. Vill ju som jag skrivit tidigare inte ta med honom in då Allvar blir betydligt skarpare med honom i närheten, och det känns ju duktigt onödigt. Det var lite protest innan de stängde dörren bakom honom (några rymningsförsök, skulle man kunna säga), men sen tog det inte mer än max 2 minuter innan de kom tillbaka ut. Tänkte först "Nu jävlar har han satt tänderna i dem", men när jag kom på mig själv med den tanken sparkade jag mitt mentala arsle och fick istället höra hur förbaskat duktig mitt älskade åbäke är. Det hade gått hur bra som helst! Snyggingen har varken gått varken upp eller ner ett gram sen sist. Som småbarnsmamma och matte tänker man på, typ, allt - maten (och medicin) hängde såklart med in till storbyn och dukades upp direkt efter blodprovet var klart. Och så var Herr Voff glad på sin matte igen. Sen var det bara att rulla hemåt och invänta att de 5 timmarna skulle passera innan vi skulle tillbaka och ta nästa blodprov. Det är medicinen som ska ställas in vilket innebär att de tar ett prov på morgonen utan mat och medicin och sedan ett 4-6 timmar senare när hunden fått både mat och medicin för att jämföra hur värdena ligger. Men de gillade helt klart att se hur Allvar var när vi kom in. Extremt pigg, väldigt positiv och otroligt framåt. Sig själv, med andra ord. Nu vet jag varför jag aldrig får några tomater på mina plantor. Jag hinner inte se dem. Sonen skördar dem och matar Allvar som tackar och tar emot. Ja, ja. Så länge de är glada... Blodprov nummer två gick lika bra att ta, men denna gången var jag med då de även skulle känna på höger baktass. Lite mer dramaqueen av honom när det var dags att sticka, tyckte de. Jag blev inte ett dugg förvånad. Tassen fick veterinären klämma och känna på så mycket hon ville, det var inte i närheten av så stora reaktioner som sist. Inte ett ljud och han kikade bara till bak mot henne vid nåt enstaka tillfälle. Efteråt berättade hon att hon fick ta i rätt bra för att få den reaktionen. Vilket innebär att vi varit duktiga med rehabandet och massagen. Bara att fortsätta så. Att börja med canicrossen igen var helt okej, men vi ska ta det lugnt till en början, och tassen ska lindas. Det kan tydligen ta uppemot ett halvår för denna typen av skada att läka, beroende på hur noga man är med rehab, massage, lindning och allt sånt. Så nästa vecka åker dragselen på för kortare rundor. Ikväll när vi ändå var i storbyn passade jag på att rulla förbi rastgården en snabbis. Det var uppskattat. Lite fritt följ och bus fick det bli. Att det var fotbollsmatch precis intill och raggarbilar som vrålade däck på vägen en bit bort struntade han totalt i. Finaste har haft en lång dag, men han har varit så himla duktig. Det har gått nåt så enormt framåt med honom väldigt fort. Härligt! Allvar blir kallad för "tjockis" ibland. Nu kan jag äntligen
be dessa människor att suck it med gott samvete.
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|