Igår hann Allvar och jag precis in från vår runda efter gymmet så kom världens hagelskur. De mörka molnen tycktes oändliga och jag erkänner - det kändes inte superlockande att ställa sig ute i 90 minuter för att kolla på när andra tränar rally då. Men! Lagom tills det var dags att börja dra på träningsuniformen sprack det upp lite och var till och med uppehåll. Tills jag hade rullat nån kilometer. Då vräkte det ner igen. |
Vad jag snabbt upptäckte var bristen på "avslut" hos alla ekipagen. Några belönade lite extra efter avslutad bana, men ingen vågade (eller tänkte på) att verkligen gasa på och ge järnet för att visa hunden att "nu är det över". SW som jag tidigare tränat lydnad för lärde mig att det faktiskt inte gör nåt om man hörs 'över hela appellplan' eller slänger sig på marken och busar. De enda som möjligtvis kan tycka att det är skämmigt är de runt omkring. Hunden? Den kommer älska det!
Jag såg även förändringar i energier, från lugn utanför banan till hög nervositet på banan, vilket resulterade i att hundarna låste sig med nosen i backen. Med andra ord gäller det hos just de ekipagen att verkligen lyfta upp och peppa - för de kan ju! De var hur duktiga som helst utanför banan, men så fort de klev upp vid startskylten förändrades energin. Jag har inte särskilt svårt för att sätta mig in i den känslan. Att vilja så otroligt mycket, men bli så sjukt stressad och nervös av att nån går och tittar, granskar och "dömer" det man gör. Det är där jag själv faller igenom för att kunna tävla. Men där har jag börjat tänka om. Tänka positivt. Jag kan ju bjuda på mig själv i alla andra situationer, så varför inte på tävling? Ta bara igår kväll... |
Allvar fick komma ut efter avslutat kurstillfälle och känna på banan, han också. Ville se hur han agerade när löptik hade gått den precis innan. Han hade suttit i bilen och laddat rejält kan jag lova, så jag tror inte ens han noterade att det doftade väldigt mycket dam. Han tog banan som ingenting, dock lite för högt tempo och han hamnade därmed för långt fram under transportsträckorna vilket ju leder till att det blir svårt att utföra momenten rätt (eller i alla fall så snyggt som vi egentligen kan), men jag ville inte gå in och peta i det för herrejävlar vilken underbar energi!! Föreställ er kalv på grönbete blandat med elegant dressyrhäst i samma paket - där har ni Allvar. Min lilla bakelse av glädje! Underbar, är han.