Ju mer still jag är desto värre känns det i anklarna (av alla ställen!?), så jag tog med Allvar ut en sväng. Blåste rätt rejält, så varför inte följa den ursmarta impulsen av att gå skogsrunda? Hur stor är chansen att man får ett träd i huvudet när man både bor och går i skogen liksom... Allvar fick finna sig i att gå kopplad hela rundan. Dels för att det är den tiden på året (jupp, m-hmm) och dels för att jag märkte på hans vid dessa tillfällen utmärkt fungerande nos att det gått löptik nyligen och skvätt både här och där. Viltet är jag inte ett dugg bekymrad över, men att se en svart (kastrerad) siluett försvinna in mellan träden för att leta på damen som vill bli bonkad? Nejtack. Tyckte väl att marken kändes väldigt mjuk och blöt ett tag. Skogens hemmasnickrade lilla bäck gav förklaringen till detta. Allvar blev i det närmsta förnärmad när han inte fick bada denna gången heller när vi passerade byns "badstrand". Att det är ett fåtal grader i vattnet struntar han i - han vill bara bada. Men se matte vet om hur strömt det är såhär års och är dessutom rädd om sitt lilla åbäke. Sorry dude. Det regnade på oss en bit på vägen, men det blev bara lite som piskan på ryggen så att vi tog oss hem igen, då jag hellre ville sätta mig på en stubbe nånstans och yla över mina anklar. Klena jag. Hemma igen tränade vi lite på "sättande framför" och "sitt, stå". Vi har fått till en bra början på sistnämnda - tror jag. Allvar har en tendens att glömma lyssna på ordet vid handsignal och jag vill ju liksom kunna använda kommandot "Stå" även i lydnaden på rätt sätt. Så vi gnetar vidare.
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|