om på Fejjan igår. Svaren kommer imorgon.
Japp. Nu har jag varit i farten igen... Sitter och filar på svaren till "5 saker"-grejen jag skrev
om på Fejjan igår. Svaren kommer imorgon.
0 Comments
Medan sonen och sambon åkte iväg på galej, passade jag på att ta en promenad i solen med Allvar. Väl hemma igen fick jag för mig att vi skulle dutta lydnad. Han har ju vilat rätt mycket då jag nu när det är vår hellre tränar utomhus för att få mer störning (även om vi bara är i trädgården så kan ett löv som blåser förbi störa bra mycket mer än när frysen får för sig att frosta av. För att inte tala om hur bra störning grannarnas katter är...). Jag kan sammanfatta: det går fasen så mycket bättre när jag har lagt upp en plan innan vi går ut och kör. I förmiddags blev det på en höft, och då kan jag inte begära superbt resultat heller. Linföringen - bäbissteg för att få upp blicken. Ibland undrar jag om Allvar fattat att vi tränar lydnad eller om han ska springa V75... Hopp över hinder - glädjen ska fram ännu mer! Liksom jag vill ha - hör och häpna! - mer energi efter själva hoppet. Lite pet i kontakt för att avsluta momentet innan belöning. Apporten - dammade av den idag, och eftersom jag inte är påläst på vad som gäller nuför tiden så körde vi på med kommando-gripa-kommando-släppa. Min enda tanke var att han inte skulle spotta ut den efter att ha greppat. That's it. Han rullade den lite på sista, men ja, ja. Sen tror jag inte vi körde så mycket mer, men det känns som att det räcker gott och väl. När jag själv kollar på filmat material ser jag en enda sak - allvars rumpa! Hur han korvar in den under sig och ser kortare ut över ryggen än vad han är. Han blir väääldigt kompakt av att tvingas ner i tempo, haha! Att han sen inte vet om jag tänker stanna efter 1, 2 eller 3 steg gör att han provsitter efter varje steg, hehe. Sötlöken. Kul att se hur han behåller kontakten i mina baklängessteg, även när han backar rätt in i "hindret". Mitt fel, och därför han inte sätter sig, men han skötte det snyggt. Med Lollo fick man hela tiden passa sig för att nåt skulle störa baktill - han blev livrädd! Och då var all den dagens träning ogjord. På det sättet är det oerhört skönt med en hund som Allvar.
Nu ska jag ta tag i dagens bestyr med att hänga tvätt, storhandla och allt sånt där superkul som jag gärna hade dumpat över på nån annan. Ett nytt pass ikväll när sonen somnat. Har en känsla av att även det blir ett höftat pass, för jag är ganska idéfattig just nu. Vi får se.
När jag rullade till jobbet var det kvavt och fuktigt i luften. Nån enstaka regndroppe landade på framrutan, men inget jag ens reflekterade över. Det var ju likadant igår. Men det skulle visa sig att det inte alls skulle bli som igår, vädermässigt. Skillnaden från igår när det kom ett par droppar och sen var bra, så började det fullkomligt vräka ner en halvtimme innan frukosten på förmiddagen. När jag kom ut i stallet efter rasten tyckte jag att det lät konstigt, men å andra sidan har de fått in en ny mockningsvagn som vibrerar och har sig för att underlätta (uhm..?) mockningen för den som har ont i axlar, armar eller rygg eller nåt. Den dånar ungefär som en halv lastbil på tomgång när den är igång, så jag tänkte ju såklart att det var den. Inte förrän lamporna i stallgången började blinka fattade jag. Det åskade ju! Samtidigt som regnet vräkte ner. Ja, det vräkte ner såpass mycket att det inte hann rinna undan. Stallet förvandlades till en liten ö, och mitt i alltihop skulle jag ta mig ut till min bil. Ingen båt i sikte så det var bara att snabbt galoppera på ytspänningen bäst det gick. Kallt? Nej, 14 grader. Blött? Ehh..!? Sikten hem var urusel (bilden är tagen när bilen står still men med vindrutetorkarna på), så 10 minuters resväg förvandlades till 15. För när jag bara kom ner för kullen så blev det i stort sett uppehåll. En stund. Molnet låg mig i äschlet hela vägen, så jag hann i alla fall ta mig in hemma innan det började vräka ner. Och då, kära läsare, kände jag mig inte särskilt sugen på att sticka ut på årets första canicross.
Lydnad har det inte heller blivit. Inte ens rally eller tricks. Näe, Allvar får två dagars ledigt på raken. Skitträligt om ni frågar honom. Så gör inte det. Faktiskt ganska skönt, om ni frågar mig. Det har varit mycket ett tag, så att bara få ligga på sofflocket i ett par dagar har gjort mig ganska gott. Skulle ut på dagens långrunda med Allvar för ett par timmar sen. Vi hann ta oss ungefär 200 meter så börjar det regna. Sen vrider nån på mer och mer och till slut undrar jag nästan om vi kommer ta oss hem eller om vi kommer drunkna i nån av de gigantiska pölarna som direkt trollas fram överallt. Bilarna vi mötte var till och med så snälla att de höll ut i alla fall en meter från oss, som om vi skulle slippa bli blöta. Ironi på hög nivå? De kanske missat att det ösregnade? Vi kom runt i alla fall... Har säkert nämnt fordermorötter mer än en gång här i bloggen, och det har varit en lång jakt på dem. Men nu står en säck på 25 kg här. Äntligen! Varför just fodermorötter då? Well, som ni ser nedan så är det viss storleksskillnad. Moroten till vänster är en fodermorot. Moroten till höger är en morot köpt i en 1 kg-påse på ICA. Ni kanske förstår mängden ICA-morötter som går åt för att komma upp i en endaste fodermorot? Det blir snabbt väldigt kostsamt. Jag betalade 50 spänn för den säcken jag hämtade idag. Fast egentligen betalade jag inget alls. Morotsbonden hade ingen växel, så istället fick jag lova att komma tillbaka och köpa ytterligare en säck när denna är slut och då betala båda. Lätt att jag gör! Det kommer nog ta nån månad att tugga upp säcken jag köpte idag, men sen kommer vi tillbaka, det är baske mig ett löfte! Behöver din hund bukfylla? Jag rekommenderar varmt rårivna fodermorötter!
Ett par dagar har jag fått äran att ta ut jobbets äldsta till sin hage. Ganska mysigt faktiskt. Låt er icke luras av det till synes lugna yttret. Mentalt är han 4 år, gullgubben.
Visst ser spåret vi gick igår grymt mycket bättre ut när det är utzoomat (vänster) än när jag fixade en större bild nyss (höger)? Shit vad man kan lura ögat. På vänstra bilden ser det ju duktigt skitgrymt ut för att vara oss. På högra bilden ser man istället hur det faktiskt ständigt ser ut för oss (inklusive min miss att stänga av mätningen). Jag var inte helt fel ute trots allt, det var snurr och flax lite här och var. Men vad gör väl det när han ändå hittar spårslutet? Man ska inte grina över sånt när man vet hur det sett ut för oss tidigare. Måndagar tycks ha blivit lite utav en stående vilodag för råttan och mig nuför tiden. Kanske inte så konstigt med tanke på att det känns som om jag knäcker ryggen varje måndagsmorgon på jobbet. Hinner stelna till duktigt under helgerna. Gick faktiskt hela morgonen idag och funderade på om vi skulle köra ett (väldigt!) kort canicrosspass efter jobbet, men när jag väl satte mig i bilen och tuffade på hemåt så näe. Jag var för trött. Kroppen var för trött. Dessutom regnade det lite. Jaaa, två droppar är också ett regn! Kanske inte som en monsun, men i alla fall... Bortförklaringarna duggade åtminstone tätt för att slippa springa, ungefär. Men imorgon ska det tydligen vara sol, så då kanske? Ja, vi låter det vara så. Ett kanske. Det känns stabilt.
Off he went... Ren taktik att lägga spårslutet vid en vattengrop.
Det gjorde min kväll att spåret gick så bra, och humöret vände från bottenskarp till riktigt trevligt. Känner mig dock sliten efter gårdagens sökande, och jag ser väl kanske inte jättemycket fram emot vad veckan har att erbjuda. Så lite kinkig är jag fortfarande. Men ändå. Trött, nöjd och gladare. Allvar? Han kunde lätt ha kört lydnad direkt efter spåret, men det tar vi imorgon. Tror jag.
Känner verkligen hur min för dagen härliga
optimism genomsyrar detta inlägget... Då vi går i sökandets tider så passade vi idag på att kombinera sökande med besök. Allvar fick busa ur sig energi uppe på den lilla åkern, och allt var frid och fröjd. Lagom mos efter lite lydnad med en pinne som belöning. Man tager vad man haver, och att leta pinne på åker går i stort sett alltid hem. I alla fall idag, vilket ju var tur då övrig belöning låg kvar hemma i kylen. Sen hängde vi på när Sid och hans mormor skulle till lekparken. Stod där och slappade en liten stund innan det blev för kallt och det var dags att knalla hemåt igen. Lollo verkade finna idén om att gå tillbaka hem väldigt god då lillbrorsan ju enbart är pinsam ibland. Just idag tydligen så pinsam att man måste ha så brått att det var sträckt lina hela vägen hem så inte allt för många skulle hinna se Lollo tillsammans med den självutnämnde världsrekordhållaren i hundkullerbyttor. Tre gånger passerade vi en sill som - vid första passagen - låg helt orörd på marken. Första gången hann jag uppfatta att det var något som låg där och när den var halvvägs ner i halsen på Allvar lyckades jag slita upp den igen och svära högt över det dammsugarplyte hundjäv*** skaffat. På väg tillbaka förbudstränade vi (då togs bilden nedan. Det skulle visa sig bli en väldigt talande bild...) och det gick bra. När vi hängde med till lekplatsen brydde sig inte Allvar, men fjärde gången vi passerade var mina tankar nån annanstans och det sa bara *SLURP!* så fanns det ingen sill längre.
Väl hemma lade vi oss alla tillrätta i soffan, för att sekunden senare få stöka ut i bilen igen för att fortsätta sökandet. Kanske, kanske kunde detta vara något, men det återstår att se. Om Allvar börjat fisa? Näe, tack och lov inte än! Förhoppningsvis inte under natten heller. Då flyr jag fältet, haha!
Lydnaden? Mjah, inget jag tänker skryta med precis. Det har gått bättre tidigare tillfällen. Men å andra sidan sett så har jag varit lite piggare själv då. Så jag tar på mig det helt och hållet. Ju piggare jag är desto tydligare är jag ju. Men idag fick det bli lite omväxling med hopp över "hinder", dvs vår gamla fula HÖÖKS-variant av ett agilityhinder för hemmabruk. Knallgult, blåser omkull och iväg vid lite vind och inget jag är alls sams med egentligen. Men man tager vad man haver. Kameran var med ut, så det blev lite filmat i alla fall. Mest för eget bruk, men kan bjussa på lite ungefärligt hur det såg ut. Och hörrni, sänk volymen. Herregud, vad man låter illa... Frågan kommer från Anna och istället för att skriva boxmått får ni istället jämföra mot LalleBalle som ju är 52 cm i mankhöjd och väger 18 kg. Är man lite miljöskadad..?
Denna veckan har jag ålat, rullat, trillat, ja, på alla vis utom just skuttat ur sängen när väckarklockan skrikit sig hes för 57:e gången. Istället för att vakna själv tycks jag ha väckt ett snooze-missbruk. Även sonen är mer svårväckt än vanligt, så det kanske är nåt i luften? Väl uppe är det full fart som vanligt hela dagen, det gäller att allt rullar på så att det inte blir hack i rutinskivan, hehe. På fotot nedan ser ni mina kollegor som käkar frukost under bar himmel - som vanligt. Längtar tills jag kan göra detsamma. Ja, ni läste rätt. I år ser jag fram emot lite (ledord; lite) värme. När sonen somnat för natten och sambon satt och kollade på nyheterna smet Allvar och jag ut på gatan och körde linföringen. De där högersvängarna ska bli bättre, och det blir de inte om man inte jobbar på dem. Och det blev bättre ganska fort. Lösningen var ju inte så superavancerad - köra mer högersvängar! När jag väl insåg att jag mest går vänstersvängar om ingen kommenderar oss så var det ju inte så hemskt svårt att tänka om och göra rätt. Lite "Doh!"-varning på det, haha! Så högersvängar i slowmotion nöttes rejält med en taggad Allvar som gick på tårna. Gick även igenom ställande och läggande under gång. I ställandet vill jag - trots allt - ha väck det där extrasteget som är så totalt onödigt, och ikväll fick vi allt till riktigt snygga stopp. Lite stadga i form av puttande på honom och lite tryck i kopplets fulla längd, men han står kvar. Prinsen! Läggandet går - i vanligt ordning - inte att klanka ner särskilt mycket på även om det garanterat finns sånt vi kan förbättra även där. Det daskar till i asfalten och han ligger stabilt (så länge grannens kattjäv... håller sig borta), så jag är rätt nöjd med det. Nu ska vi sova gott.
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|